Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

måndag14.06.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Perspektiv

Digitaliseringen avgör det framtida förtroendet för offentlig välfärd

Hotet om stora kostnadsökningar på grund av den demografiska utvecklingen har hängt över välfärden i ett par decennier, men blir extra påträngande under de närmaste åren. Mot det står bilden av välfärdstjänster som med hjälp av smarta digitala hjälpmedel åstadkommer både kvalitetslyft och väsentligt lägre kostnader. Nationalekonomen Stefan Fölster resonerar om dessa motverkande perspektiv utifrån sin bok Robotrevolutionen.

Publicerad: 13 maj 2016, 10:20

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

ItVälfärdstjänsterDemografiE-hälsa

Fram till år 2030 ökar antal svenskar som är över 80 år från en halv miljon till ungefär 800 000. Eftersvallet av förra årets flyktingvåg kostar. Därtill finns en ryggsäck av problem i skolan, personalbrist, lönetryck, och regleringsdrivna kostnadshöjningar. Den senaste ekonomirapporten från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) visar att det saknas 70 miljarder kronor för att finansiera den kommunala välfärden 2019. Enligt SKL skulle detta kräva 2 kronors kommunalskattehöjning enbart de kommande tre åren, och mycket mer därefter.

Sådana prognoser blir lätt självförverkligande, men de behöver inte alltid slå in. Rop på vargen under 1990-talet kom på skam. Det samlade skatteuttaget minskade från 52 till 45 procent av BNP utan att välfärden blev påtagligt sämre. Lägre statsskuld, lägre sjukfrånvaro och bättre organisation gjorde det möjligt.

Kan samma trick upprepas en gång till? En from förhoppning har alltid varit att bättre teknik kan vara en del av lösningen. Men hur skulle en välfärd se ut som försöker uppfinna sig själv på nytt med hjälp av samma digitalisering som stöper om banker, handeln eller transporter? Och vad är potentialen för bättre kvalitet till lägre kostnad?

Börja med ett litet exempel från kommuners hemsjukvård. Sjuksköterskor åker ut till äldre, åker sedan tillbaks till kontoret för att få fram information från andra vårdgivare, apotek, kvalitetsregistret och andra. Därefter åker de ut till den äldre igen. Det blir resor, fördröjningar och kommunikationsbrister. I Landskrona konstaterades att det 40-tal sjuksköterskor som arbetar med hemsjukvård inte fick in mer än en och halv timme per dag i direkt tid med patienter. Därför lät Landskrona sina sjuksköterskor på försök ha med sig en läsplatta, så att de på plats kan komma åt information de behöver när de träffar en patient.

Det är knappast revolutionerande teknik, men sparade anmärkningsvärt mycket tid - dryga femtio minuter om dagen per sjuksköterska.

En del äldre blir mycket isolerade, men kan med en enkel läsplatta med knapptryck se och prata med anhöriga och vänner.  En del digitala hjälpmedel som värmekameror och elektroniskt styrda airbags kommer att minska fallolyckor, och andra minskar risken för felmedicinering. Så småningom kommer olika robotar hjälpa äldre att röra sig, att duscha oftare än en gång i veckan, gå på toaletten, eller köra på utflykt till barnbarnen. Personalen kan rentav få mer tid till socialt umgänge.

Kommunala äldreomsorgen är också späckad med byråkrati som med fördel kan digitaliseras. Hantering av köer till äldreomsorgen, administration av omsorgsavgifter, eller hantering av hjälpmedel och läkemedel görs ofta på traditionellt sätt med mycket tidsåtgång och fel. Här kan kommuner lära sig av Försäkringskassan som lyckats klara en snabb ökning av ärenden med lägre kostnader tack vare en genomtänkt automatisering.

Enligt en studie som Stadsnätföreningen låtit göra skulle kostnaderna inom äldreomsorgen kunna sänkas med en tredjedel per äldre fram till 2030 genom mer genomgripande investeringar i digital teknik. Det skulle kompensera för hela den demografiskt betingade kostnadsökning.

I sjukvården är potentialen lika stor. En svensk sjukhusläkare ägnar mindre än en tredjedel av sin tid direkt åt patienter. En sjukvårdshuvudman som Kaiser Permanente i Kalifornien uppnår dubbelt så mycket direkt patienttid genom att ligga långt före i sina IT-investeringar. Läkarna myser över hur de har avlastats.

Runt hörnet väntar smarta diagnosstöd. Det kan fungera så här. En multisjuk 90-åring som i dag har svårt att ta sig till vårdcentralen, förklara sina symptom, eller komma ihåg förra veckans symptom, får det största lyftet. Anhöriga och vårdpersonal beskriver löpande eller vid behov hälsotillståndet för ett diagnosstöd i smartphonen. Den kan föreslå när en förfrågan bör skickas till vårdcentral. Om man tillåter det så skickas också all hälsoinformation med. Läkaren får då en god bild av läget och kan föreslå rätt åtgärd med betydligt färre nödvändiga besök och sjukhusvistelser.

Även skolan står inför en digital metamorfos. Skolor blev snarare sämre när läsplattor delades ut till elever utan eftertanke. De surfade på annat, helt enkelt. Samtidigt finns gott stöd för att de bästa digitala lärplattformar lyckas mycket bättre, i synnerhet i formen flippat klassrum. I stället för i klassrummet får eleven en presentation av materialet i digital form. I klassrummet hjälper sedan läraren med problemlösning eller det som tidigare gjordes som läxor. Digitala lärplattformar som Schoolido förmedlar materialet välstrukturerat och pedagogiskt men är ändå mycket flexibel. En dyslektiker kan välja att lyssna mer, en nyanländ kan byta språk. I princip bör en nyanländ redan från första dagen kunna använda en enkel läsplatta för att börja lära sig svenska och få kunskap om det svenska samhället.

Till kommuner där resultaten har rasat som mest är det ofta svårt att rekrytera erfarna lärare. Digitala lärare bör då få vara ett viktigt komplement. Distansutbildning via nätet i specialämnen kan också hjälpa dessa skolor, som av någon outgrundlig anledning enligt skollagen inte får köpa in sådana, även om möjligheten att arrangera fjärrundervisning till viss del nu öppnats.

En sådan övergripande inventering av digitaliseringens potential skapar hopp om möjligheten att lyfta kvalitet och samtidigt möta de kommande årens utmaningar utan alltför stora kostnadsökningar. Att det är teoretiskt möjligt betyder dock inte att det faktiskt infrias.

Erfarenheter hittills tyder dock på att offentliga verksamheter ofta kör fast i sina försök att införa smarta digitala verktyg. Många välfärdsverksamheter har ingen utvecklingsbudget. Ansvaret är utsprid och det kan vara svårt att komma överens. Revirstrider, snåla IT-investeringar och politisk detaljstyrning gör sitt.

De mest framgångsrika digitala förnyarna har ett starkt ledningsengagemang och skapar en ledningsnära, men fritänkande, nyckelfunktion som fingranskar verksamhetens processer och hur de kan digitaliseras. I USA bildades till exempel efter en rad IT-fiaskon ett US Digital Service som med starkt stöd från presidenten har mandat att gå in i enskilda myndigheter och stjälpa om statens IT-system. Det anses som en mycket lyckad omstöpning. Enligt samma modell kan även kommuner och landsting skapa innovations- och digitaliseringscentra. De måste dock ha egna resurser och starka befogenheter.

Digitalisering kan faktiskt bli en ödesfråga för den offentliga välfärden. Kommuner, landsting och regioner som släpar efter andra delar av samhället för mycket kan få svårt att upprätthålla förtroendet hos medborgarna för att de är bäst lämpade att ansvara för välfärden.

Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet och adjungerad professor i nationalekonomi vid KTH

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev