Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Vinst kan ge glesbygden livskraft

Turistindustrins vinstdrivna närvaro är på många avlägsna håll en välsignelse, men för Göran Greider verkar principen om vinstmotstånd viktigare.

Publicerad: 30 juni 2015, 04:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SysselsättningTurismGlesbygd

Numera är jag bara besökande sommargäst i de stora skogarna i Västerdalarna, där jag tidigare har bott året om i 23 år. Trakten mellan Västerdalälven och Klarälven tillhör det inland som skulle vara helt dött om inte turistindustrin välsignat den med sin vinstdrivna närvaro.

De enda fastboende grannarna på Stavåsnäs hävdade 1980 att vi bodde centralt mellan Rörbäcksnäs, Limedsforsen och Sysslebäck. Det blev omkring tre mil till affär och buss oavsett väderstreck. Då fanns det 20 000 bäddar i Sälenfjällen, i dag över 50 000. Fjällen var vackrare förr, uppger trovärdiga källor som vandrat där när det knappt fanns några turistbäddar. Det är säkert sant. Men för vem?

Nu kan ortens unga få jobb. Utsocknes jobbpendlar halvårsvis mellan vinter- och sommarorter. Den lokala turismen satsar vidare med cykelleder för sommaren. Turistindustrin bygger hundratals nya bäddar varje år, på samma sätt som skogsindustrin bygger miltals med skogsbilvägar till de nya kalhyggena.

Utvecklingen syns extra tydligt när man är borta länge. En årlig utflykt över gränsen till Norge ger också perspektiv, ganska likt Sverige och ändå så annorlunda. Landet är rikare och har, än så länge, råd att satsa mer på sina utkanter. Somliga företeelser är dock lika dystra där: små tätorter överlever inte konkurrensen från nya köpcentra.

I gräns-Norge står den svenska gränshandeln för den mördande konkurrensen. Små svenska livsmedelsbutiker i Rörbäcksnäs, Långflon och Bograngen har däremot överlevt tack vare de norska kunderna. Och inte bara överlevt! Om vinst får förekomma kan verksamheter utvidgas, också på osannolika ställen.

Långflon i nordligaste Värmland är en by som man kör igenom innan man märker den. I en backe ovanför väg 62 har det nu byggts ett sprillans nytt köpcentrum med en säljyta på 8 000 kvadrat, som ska bli 16 000 våren 2016. Det såg jag på reklamplakaten vid fiket där, samtidigt som jag läste Dala-Demokraten. DD är en av mina favorittidningar, med Göran Greider som chefredaktör. Denna junidag skrev han intressant om glesbygdens centrala roll i ”Jordskott” och andra tv-serier.

En blick på shoppingtemplet gav anledning att begrunda tidningens katastrofreportage om landstinget Dalarnas senaste sparprogram. Så stor ökning av antalet kvadratmeter köptempel och så många fler turistbäddar varje år, samtidigt som siffrorna för vårdlokaler och sjukhusbäddar ständigt sjunker. Skattepengarna räcker inte. Nedläggningen närmar sig även för det nyrenoverade Borlänge sjukhus, befarar personalen, som är chockad över hur mycket som ska stängas där.

Det beror knappast på att mänskligheten hellre vill ha köplador och skidbackar än vård och omsorg. Men även om det skulle gå att utveckla en kommersiellt framgångsrik sjukvårdsturism får det enligt vänstern inte ske, hur bra det än skulle passa i de rehabanläggningar i Särna och Tandådalen som landstinget Dalarna nu avvecklar. Göran Greider får gärna förklara för mig varför det är viktigare att hålla fast vid principen om vinstmotstånd än att inlemma vård och välfärd i det näringsliv som kan ge glesbygden livskraft.

LÄS ÄVEN: Vi behöver skattekontoren Magdalena Andersson!

Trakten tillhör det inland som skulle vara dött om inte turistindustrin välsignat den med sin vinstdrivna närvaro.

Åsa Moberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News