Vinklad regeringskampanj för Sverigebilden

”Tror du att den svenska polisen har förlorat kontrollen?
”No go-zonerna” är i själva verket ”go go-zoner”. #faktakoll”

Det påstår Sweden.se, en sajt som drivs av Svenska institutet tillsammans med bland andra regeringskansliet, i en kampanj på engelska i sociala medier som svar på de senaste veckornas debatt om migration och brottslighet i Sverige utomlands.

På Twitter sprider Sweden.se bilder på leende svenska ministrar, som får berätta hur bra det går för landet – eller hur bra det kommer att gå. Bland annat citeras justitieminister Morgan Johansson om de senaste årens asylinvandring:

”Om vi klarar jobben, skolan och bostäder, och minskar sociala klyftor, kommer vi också att klara detta med avseende på att förebygga brottslighet.”

Det låter förstås lovande.

Och så är det detta med no-go-zonerna. I ett filmklipp på Twitter som även delats av UD:s officiella twitterkonto skriver Sweden.se:

”Påstående: ’I Sverige finns det ett antal ’no go-zoner’ där kriminalitet och gäng har tagit över och dit blåljuspersonal inte vågar åka in.’

Fakta: Nej. I en rapport som publicerades i februari 2016 identifierade den svenska polismyndigheten 53 bostadsområden i landet som har blivit alltmer präglade av brottslighet, social oro och otrygghet. Dessa platser har felaktigt kallats ’no go-zoner’.”

Det är inte första gången en svensk regering använder skattemedel för att förneka problem som följt av invandring och misslyckad integration i Sverige – och det är inte första gången man gör det som en förment objektiv kontroll av fakta.

Som integrationsminister i Fredrik Reinfeldts regering lanserade Erik Ullenhag 2011 ett initiativ som han menade skulle bemöta fördomar om invandring med fakta. På regeringens hemsida, under fliken ”tolerans”, listade Erik Ullenhag ett antal så kallade myter och svar om invandring.

Problemet var i grunden detsamma då som när regeringen nu bedriver kampanj för Sverigebilden utomlands. Delvis var det frågan om vinklade svar och selektiva fakta, som presenterades som de enda objektivt korrekta svaren i en rad komplexa frågor.

Likadant när Sweden.se avfärdar påståenden om att det förekommer no-go-zoner i Sverige som felaktigt.

I februari intervjuade jag Gordon Grattidge, ordförande för ALARM Ambulansförbundet. När jag frågade honom om han anser att det i ambulanspersonalens arbete är befogat att tala om no-go-zoner, svarade han:

”Ja, jag tycker det. Jag vet att det är känsligt och kontroversiellt, men för oss är det egentligen verkligen no-go, för vi har ju direktivet att vi ska inte egentligen gå in i farliga situationer.”

Han berättade att det sker varje vecka att ambulanser tvingas backa ut ur sådana områden för att det uppstår hotfulla situationer, och förklarade varför förbundet krävt militär skyddsutrustning för sina medlemmar.

Man kan ha olika åsikter om begreppet no-go-zoner. Men att, som Svenska institutet och regeringen nu vill göra gällande, påstå att begreppet är de facto felaktigt, finns det inte täckning för.

Och sådana politiska kampanjer bör regeringen avstå ifrån. Fakta är ett begrepp vi ska vara rädda om, särskilt nu.

Fakta är ett begrepp vi ska vara rädda om, särskilt nu.

Paulina Neuding