Få hela storyn
Starta din prenumeration
Gästkrönika
Att ha sår i själen gör lika ont som att skada sig fysiskt och är minst lika farligt. Men Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) står illa rustad. För en välfärdsstat borde uppgiften att rädda barn som inte vill leva vara högprioriterad. Men Sveriges plats i sammanhanget är inte på piedestal utan i skamvrån.
Publicerad: 9 december 2016, 04:45
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
”Anledningen till att jag skriver hit är för att jag har slut på alternativ. Att skära, bränna och slå mig själv funkar inte längre. BUP vill inte ha mig, min kurator kan inte hjälpa mig, min pappa har tröttnat på mig och min mamma oroar sig för mycket ändå”. Bris har slagit larm att under förra året var psykisk ohälsa det vanligaste samtalsämnet i deras stödverksamhet.
Har du redan ett konto? Logga in