Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Vi måste rädda barnen som inte vill leva

Att ha sår i själen gör lika ont som att skada sig fysiskt och är minst lika farligt. Men Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) står illa rustad. För en välfärdsstat borde uppgiften att rädda barn som inte vill leva vara högprioriterad. Men Sveriges plats i sammanhanget är inte på piedestal utan i skamvrån.

Publicerad: 9 december 2016, 04:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

PsykiatriSjälvmordUngdomarBarn

Anledningen till att jag skriver hit är för att jag har slut på alternativ. Att skära, bränna och slå mig själv funkar inte längre. BUP vill inte ha mig, min kurator kan inte hjälpa mig, min pappa har tröttnat på mig och min mamma oroar sig för mycket ändå”. Bris har slagit larm att under förra året var psykisk ohälsa det vanligaste samtalsämnet i deras stödverksamhet.

Läs artikeln med ett
kostnadsfritt konto

Skapa konto

Har du redan ett konto? Logga in

Med ett konto på Dagens Samhälle får du tillgång till:
Utvalt innehåll från redaktionen
Nyhetsbrev - Nyheter och beslutsunderlag direkt i din inkorg

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev