Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Vi indoktrineras med nidbilder av välfärdsföretag

Är det viktigt om en osannolik skurk i en roman och en film är vinstdriven eller paragrafdriven?

Publicerad: 24 april 2017, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Vinster i välfärden

I succéfilmen ”En man som heter Ove” representeras ondskan av en privat vårdföretagare. Skurkbilden fanns förvisso tidigare, men hur mycket bidrar filmen till allmänhetens bild av privata välfärdsföretag? Det har jag funderat över sedan jag såg den.

Nidbilder av välfärdsföretag sprids på många nivåer. I Dagens Samhälle nr 13 förklarade Kommunals ordförande Tobias Baudin att det inte spelar någon roll att privata utförare får bättre omdömen av brukarna för nästan alla kvalitetsindikatorer: många formulär ”fylls i av någon annan än brukaren” när Socialstyrelsen gör sin årliga undersökning.

Han förklarar inte varför anhöriga skulle vara sämre på att avgöra vad som är bra eller dåligt. ”Att det stora flertalet välfärdsbolag faktiskt inte delar ut några vinster är inte heller ett argument som biter”, noterar intervjuaren Torbjörn Carlbom. Tobias Baudin vet att överskott används fel, ”för att köpa nya verksamheter”, i stället för till ”högre löner eller heltider”.

Detta står i stark kontrast till LO:s syn på mansdominerade branscher. Där accepteras både vinster och företagsköp, oavsett hur livsviktiga saker som produceras. I Ekonomisk debatt nr 2/17 redovisas en intressant studie av de mekanismer som gör att bostadsrätter kan byggas dåliga och ändå säljas dyrt. Felaktiga och hälsovådliga metoder förekommer, men de boende har svårt att få rätt med ett regelverk som härstammar från en epok när bostadsrätter producerades utan vinstintresse.

En annan aspekt, bostadsrättsägandets förödande inverkan på mänskliga relationer, är ett bärande tema i ”En man som heter Ove”. Rolf Lassgård gör en lysande insats som sinnebilden av en surmulet självgod man. Ändå skildras han med värme. Hans avlidna Sonjas kärleksfulla blick färgar skildringen. Berättelsen ger en trovärdig bild av föreningsmaktkamp, med tjuriga Ove-typer som förpestar tillvaron för varandra och omgivningen.

Teman som kärleken, sorgen och äldreomsorgen sammanfogas i boken av Fredrik Backman och i filmen av Hannes Holm. Men det är något skumt med nidporträttet av ”vitskjortan” från vårdföretaget Consensus med säte på Brittiska kanalöarna.

Hur troligt är det att en tjänsteman från ett riskkapitalägt vårdföretag kommer farande för att mot familjens och grannarnas vilja kidnappa den strokedrabbade grannen Rune? Vitskjortan är uppenbarligen beredd till vad som helst för att lägga beslag på försvagade vinstbringande åldringar.

I verkligheten brukar det vara svårt att få plats på äldreboende. Hur står det i boken? Där nämns inget privat vårdföretag, där är det kommunens behovsbedömare som är skurkarna.

Problemet brukar vara att det är omöjligt att få en plats, så det är en lika osannolik version. Ingen kommun utreder äldre för att mot deras egen och närståendes vilja röva bort dem hemifrån och placera dem på äldreboende.

Är det viktigt om en osannolik skurk är vinstdriven eller paragrafdriven i en roman och en film? Ja, när miljoner människor har tagit historien till sina hjärtan. I synnerhet inför ett valår där vänstern strävar efter att göra detta till en huvudfråga.

Åsa Moberg, journalist och författare

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Vinster i välfärden

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News