Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Vi följer viruset i realtid, men vet ändå så lite

Från en sommarstuga i vildmarken kan jag idag ha snabbare och bättre överblick över coronavirusets framfart än vad WHO:s högkvarter hade för femton år sedan. Ändå ligger jag efter myndigheterna.

Publicerad: 7 februari 2020, 04:05

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

CoronavirusetVetenskapSmittskydd

Att följa utbrottet av det nya coronaviruset liknar inget annat jag varit med om. Blixtsnabba sekvenseringstekniker, open access och nya verktyg att presentera material på nätet gör att jag från en sommarstuga mitt inne i vildmarken kan ha snabbare och bättre överblick, än man för femton år sedan hade från WHO:s högkvarter. Bara en knapptryckning bort – aktuell statistik, Natures rapportering i realtid, alla sekvenseringar av viruset, vetenskapliga rapporter i de medicinska flaggskeppen Lancet och New England journal of Medicine. Och mycket mer.

Jag och andra intresserade läser därför, lägger pussel, och diskuterar på olika nätfora. Ibland med tankar och möjliga verklighetsbeskrivningar, som är annorlunda än de som förmedlas av myndigheter. Vilket ofta fått vänner och bekanta att upprört fråga sig vad våra myndigheter egentligen håller på med.

Men då ska man hålla i bakhuvudet att myndigheterna har ännu mer och aktuellare information än jag och andra nätsurfare. Där vi hittar vetenskapliga rapporter när de publiceras, har myndigheterna manus och rådata flera dagar tidigare. Där vi tolkar uttalanden från myndigheter i andra länder, sitter våra myndigheter med materialet bakom uttalandena. Där vi mellan andra arbetsuppgifter googlar in på viktiga informationssajter, har myndigheterna anställda som kontinuerligt är uppkopplade till det senaste, och har bättre utbildning än de flesta av oss att förstå och analysera statistiken.

Oklara och motstridiga besked har också gjort många vänner upprörda. Men trots att vi får tillgång till data med en hastighet som aldrig tidigare, så har helt enkelt inte de data hunnit uppstå, som behövs för att besvara många viktiga frågor som flyger omkring: Hur dödligt är viruset? Hur smittsamt är det? Smittar det bara lite eller en hel del innan sjukdomsutbrott? Just nu räcker kunskapen bara till preliminära uppskattningar och kvalificerade gissningar.

Det kan därför å ena sidan mycket väl visa sig att min gissning var rätt, medan myndighetens var fel. Å andra sidan har myndigheten som sagt en större och aktuellare uppsättning fakta som grund för sin gissning, än jag.

Slutligen finns skäl att påpeka att smittskydd är en praktisk och empirisk syssla, som har minst lika mycket med kultur och psykologi som med statistik att göra. Ofta är det därför logiskt kontraintuitivt vad som fungerar bäst. Människor samarbetar till exempel vanligen bättre under frivillighet än tvång. Och åtgärder kan inte flyttas hur som helst mellan olika länder med olika kulturer, där grad av tillit skiljer och man väger individ olika mot kollektiv, självbestämmande olika mot lydnad.

Självklart ska man alltid fråga kring det man inte begriper. Och nog har jag en gnagande känsla av att en del av dem som brände sig på att ringa i varningsklockor kring fågelinfluensan nu överkompenserar. Men det finns inget skäl att så fort man inte förstår något utgå från att myndigheterna gör fel. Sannolikheten är mycket större att man själv saknar någon betydelsefull informationsbit.

Henrik Brändén, vetenskapsskribent

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev