Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Nils Karlsson: Vi får den opinionsjournalistik vi förtjänar

Att angripa påhitt som bara bekräftar läsarnas fördomar kanske skapar en mysig stämning runt fikabordet, lägerelden eller bland läsarna på sociala medier. Men den den sortens skriverier utvecklar oss inte. Den lär oss ingenting. Vi får inte den opinionsjournalistik vi behöver – utan den vi förtjänar. Och klickar på.

Publicerad: 1 november 2021, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

MedierLiberalismNils Karlsson

Den 28:e oktober 2021 meddelar Sydsvenskan att deras mångåriga medarbetare Per T Ohlsson har dött. Ohlssons ord har så länge någon kan minnas utmanat oss läsare att bli lite bättre, lite kunnigare och lite mer konsekventa i våra tänkanden. Han gjorde detta med ett språk som var glasklart men utan att tappa poetisk rytm.

Ohlssons skrev som den övertygade liberal han var, men han fastnade inte i partipolitiken. Om Sverige behövde en socialdemokratisk regering för att bli friare så var Ohlsson inte rädd att skriva det. Om den liberala hållningen någon gång blev jobbig, om det skavde, om det krävde obehagliga beslut så var Ohlsson ändå liberal. En ideologi man är beredd att göra avsteg från för att byta regering, införa ett sjuttioelfte jobbskatteavdrag eller bara för att vinna väljare är inte mycket till grund att stå på. 

Per T Ohlsson var på alla sätt en oberoende liberal precis som Sydsvenskans ledarsida. Han var alltid liberal. Alltid oberoende. Alltid intellektuellt hederlig. Han framställde sina motståndare så fördelaktigt det gick och ytterst sällan gjorde han avsteg från principen att angripa meningsmotståndarnas starkaste argument i stället för deras svagaste. Det senare känns som en alltmer ovanlig egenskap i opinionsbildning. En egenskap som kanske inte vinner snabba och enkla klick, men som gör oss bättre medborgare och bättre lämpade att delta i en demokrati. 

Samma dag som Sydsvenskan meddelar att Per T Ohlsson inte längre lever så publicerar den omskrivna konservativa webbtidningen Bulletin en opinionstext med rubriken ”I utlandet fattar de, men inte i Sverige – knappast en slump” där krönikören, Mattias Lindberg, plockar ett lösryckt citat från kriminologen Manne Gerell för att framställa det som att Gerell påstår att brottsligheten i Sverige beror på slumpen. Ingen välvillig tolkning där inte. Samma dag beskyller samma tidnings krönikör Carolin Dahlman, på lika lösa grunder, Rädda Barnen för att kanske vilja höja skatten till 100 procent och en odefinierad vänster i bestämd form, Vänstern, för att ha orsakat barnfattigdom. Ingen välvillig tolkning där heller. På samma webbplats samma dag, avfärdar krönikören Per Brinkemo Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg som politruk eftersom han märker ord och bedriver propaganda. Han kan därför inte kallas journalist. Här är själva premissen att inte göra en välvillig tolkning,

Ohlsson brukade tillhandahålla referenser. Fördjupningar. Möjlighet för oss att även ta del av motståndarsidans argument. Så jobbar inte Bulletin om man säger så. Och visst, att angripa påhitt som bara bekräftar läsarnas fördomar kanske skapar en mysig stämning runt fikabordet, lägerelden eller bland läsarna på sociala medier. Men det utvecklar inte oss. Vi lär oss ingenting. Opinionsjournalistiken blir tom.

Per T Ohlssons och Bulletins opinionsjournalistik står för två motsatta förhållningssätt till uppdraget. Vi får hoppas att arvet efter Ohlsson är starkare än längtan efter en bekväm åsiktsbubbla. Men det bestämmer i slutändan vi. Vi får inte den opinionsjournalistik vi behöver. Vi får den vi förtjänar – och klickar på. 

Jag kommer sakna dig, Per T Ohlsson.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Nils Karlsson

Föreläsare och filosof, inte längre miljöpartist

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev