Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Vi behöver fler pampar bland kommunalråden

Kommuner är väldigt bra arenor för ideologisk politik. Mycket som blir snömos på nationell nivå blir lokalt en verksamhet med enorma möjligheter för den som vill något. Men var finns i dag de rödgröna politiker som, till exempel, vågar pröva nya system med full valfrihet utan vinstjakt som sedan Löfven och Romson kan gå till val på 2018? \ \

Publicerad: 21 januari 2015, 04:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Det blir ett reformfattigt 2015. Nationellt i varje fall. Vi borde rikta vårt intresse mot den svenska kommunpolitiken. Där finns i flera fall klara majoriteter och potentiell beslutskraft. Det är oftast i kommuner och landsting den politiska verkstan står. Ändå har vi förvånande lite debatt om kommunpolitik. En orsak är att alla karismatiska pampar har försvunnit.

1900-talet var den demokratiska pampens århundrade. Röda kommunalråd som Eric Svenning i Malmö byggde folkhemmets utopi som socialism i en stad. Även högerns förändring på 1980-talet startade kommunalt. Erik Langbys Nacka blev ett skyltfönster för marknadslösningar och Stockholms stad och län gav borgarna möjlighet att skala upp experimenten innan Bildts och Reinfeldts regeringar nationaliserade dem. Björklundskolan prövades ut av skolborgarrådet Björklund.

Annika Billström var inte alltid populär i sitt eget parti, men hon vann val och byggde en massa bostäder. Kristina Axén Olin å sin sida tog patent på en slags inkännande konservatism som Reinfeldt plankade.

Gemensamt för dessa olika ideologiska projekt stod färgstarka kommunalråd som tycktes gilla tanken att vara ombud för sina medborgare.

Hjalmar Mehr, finansborgarråd i Stockholm på 1950-, 60- och 70-talen brann för Stockholm och var en stor ideolog. Han sa ofta: Det kan samhället göra bättre!

Kommuner är väldigt bra arenor för ideologisk politik. Mycket som blir snömos på nationell nivå – som näringspolitik och bostadsbyggande – blir lokalt en verksamhet med enorma möjligheter för den som vill något.

Vill du veta varifrån förändringskraften blåser och vilka lösningar som om tio år blir nationella – spana i kommunerna!

Tyvärr började de kreativa, brinnande, ideologiska pamparna på något sätt försvinna samtidigt som politiken gick mot mitten. Som om det i ett alltmer formpressat och smalare politiskt landskap inte fanns plats för lika modiga ledare.

Egentligen var det bra att de gamla pamparna försvann – de var oftast män och inte direkt överdemokratiska – men deras försvinnande har också gjort politiken ansiktslös och otydlig.

Pamparna visade att politik spelade roll. Idag ska politiker lyssna, men det demokratiska samtalet kräver att de som har makten även talar. Annars får vi inte bara en ansiktslös marknad utan också en profillös demokrati. Utan pampar som sticker upp huvudet ur ankdammen förtvinar intresset för kommunpolitiken.

För smarta lokalpolitiker borde vakuumet i riksdagen öppna betydande möjligheter.

Medan regeringsutredningen om förbud mot vinst i välfärden pågår i två år till finns idag möjligheter för rödgröna att lokalt sluta upphandla eller att utmana vinstjakten på andra sätt.

Finns den kraften hos Stjernfeldt Jammeh, Hultén eller Wanngård? Var finns de rödgröna politiker som vågar pröva nya system med full valfrihet utan vinstjakt som senare Löfven och Romson kan gå till val på 2018? Eller är det bara nyliberaler som har skaparkraft?

Egentligen var det bra att de gamla pamparna försvann – de var oftast män och inte direkt överdemokratiska – men deras försvinnande har också gjort politiken ansiktslös och otydlig.

Daniel Suhonen

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News