Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Anna-Karin Grahn: Vet barn och unga varför de går i skolan?

Var hittar elever sin motivation att anstränga sig i skolan? Är det i hemmet, bland kompisar eller i klassrummet? Om eleven inte får sin motivation hemifrån så ska skolan bidra, men hur?

Publicerad: 4 november 2021, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

EleverSkolans skilda världarSkolans kompensatoriska uppdragAnna-Karin Grahn

Elevers insats i skolan skiljer sig mellan län, kommuner och skolor, mellan glesbygd och storstäder. Friskolor i all ära, men det finns faktiskt kommuner i vårt land som inte har några friskolor. Jag arbetar i en sådan kommun. 

I dag råder en antipluggkultur på många skolor. Kunskapstörst konkurreras ut av andra fenomen. Antipluggkulturen finns inte på vissa friskolor och inte i vissa kommunala skolor i städerna. Men kulturen finns i utanförskapsområden och i glesbygd. Den finns inte hos alla elever, men bland tillräckligt många och den är särskilt stark hos pojkar. Denna kultur innebär att eleverna gör minsta möjliga på lektionerna. Skolan blir mer av en mötesplats och ett lekland än en utbildningsinstitution.

LÄS OCKSÅ: Lärarförbundet: Det finns ett grundläggande fel i Socialdemokraternas skolpolitik 

Föräldrar tycker naturligtvis att skolan är viktig och att deras barn behöver kunskaper, men hur visar en förälder, som kanske själv inte lyckats i skolan, att barnen måste anstränga sig?

Kan skolor med antipluggkultur vända trenden och få eleverna studiemotiverade? Ja, vissa skolor har lyckats. Själv anser jag att både självkänsla hos eleven och förväntningar från hemmet och skolan påverkar eleven. 

En elev som tror sig kunna lyckas och vågar anstränga sig får en högre måluppfyllelse. En elev som inte tror sig kunna klara de uppsatta målen vill inte kämpa i onödan. Hen vill inte misslyckas – för vem vill det? Alltså är det viktigt att vi tror på varenda elev. 

Tyvärr stärker vårt betygssystem inte elevernas mående. En elev som fått ett F känner sig misslyckad och tappar gnistan. Mina elever brukar säga ”F som i Fail”. Det är dessutom olyckligt att de som inte klarar högre betyg än F i svenska, matematik och engelska inte får gå vidare till gymnasieskolan. Detta faktum sänker självkänslan och själva vetskapen att det blir problem om de inte klarar ämnena sänker motivationen och skickar ut eleverna i ett utanförskap. 

LÄS OCKSÅ: L: Förbjud mobiler i skolan – för elevernas skull

Utöver allt detta finns också ett grupptryck. Elever som misslyckas och ger upp studierna drar med sig andra elever, som inte tror sig kunna klara skolan. 

Hur kan vi ändra på denna osunda trend? Vi behöver ju kommande generationer som besitter kunskaper och självförtroende. Jag har följande råd: 

Till utbildningsminister Anna Ekström (S): Det viktigaste är att betyget F plockas bort och att vi höjer statusen för praktiska program på gymnasieskolan. Det ska alltid finnas möjligheter för eleverna att läsa vissa gymnasieprogram.

Till kommunernas utbildningsnämnder: Ge skolorna utrymme att stärka skolpersonalens kompetens i hur de ska jobba för att stärka elevers självkänsla och motivation. Vi ska se varje elev och tro på hens förmågor.

Till alla: Låt oss värdera kunskap! Detta värde sprider sig till den yngre generationen och skolan får en högre status.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Anna-Karin Grahn

Krönikör och rektor i Lycksele

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev