Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Vem ska betala för möglet?

Den som är överkänslig mot mögel kan inte förvänta sig någon hjälp. Utom i sjukvården, där problemet tas på stort allvar. Det skulle vara intressant att veta vad detta kostar landstingen. Åsa Moberg skriver om fukt och mögel, vårt samhälles vanligaste ekonomiska och hälsomässiga personliga katastrof.

Publicerad: 28 februari 2014, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Är fukt och mögel i byggnader samhällets största och minst debatterade problem? Prova själv: nämn saken i vilken grupp som helst och de förfärligaste historier forsar fram, som vatten ur en nyreparerad men ändå sprucken vattenledning.

En bekant sa: ”På mitt jobb har alla fått luftrörsproblem. Det visade sig att en hel vägg var full av vatten efter en mindre lyckad stamrenovering”. En annan berättade om en rektor som fick sluta, han blev så sjuk. Skolor är hårt drabbade.

Människor blir sjuka och de får dränera och reparera både nya och gamla bostäder, oftast på egen bekostnad, eftersom hemförsäkringar inte täcker skadorna.

Hyresgäster som orkar bråka har något större utsikter att få hjälp än de som äger sina bostäder, berättade en miljöansvarig i en kommun. Det enda kommunen kan göra för den som äger sin bostad är att kräva utrymning av fastigheten. Vilket ingen brukar önska. Så länge besvären inte är livshotande vill människor behålla sin bostad. Eller sälja den, vilket kan bli svårt med fukt och mögelskador.

Att hemförsäkringen inte gällde förstod en drabbad barndomsvän till mig som har i en fin lägenhet vid Mälaren. Hur skulle det gå, så vanliga som dessa skador är? De plågor som under många år utvecklats till något som kändes som en dödlig sjukdom försvann vid en veckolång resa. Det var en lättnad! Men den som inte längre kan andas i sitt eget hem blir hemlös. Utredning visade en mögelintolerans som lett till svår allergisk astma och överkänslighet för en lång rad livsmedel och mediciner.

Släkt och vänner kan inte få besök, eftersom bad och kök i annars trevliga bostäder ofta är drabbade. Vi som inte utvecklat överkänslighet tål sådant, men allergikerna gör det inte. Bibliotek och andra offentliga lokaler är ofta mögelhärdar som ger andnöd efter några minuter. Ventilationssystem kan ha byggts om utan att luften blivit bättre.

”Ingen i hela Sverige tycks vilja veta av alla dessa fukt- och mögelskador. Är jag helt rättslös?”, undrar den nu sedan ett år hemlösa, en människa vars liv och hälsa har slagits i spillror.

Precis så illa är det. Den som är överkänslig mot mögel kan inte förvänta sig någon hjälp. Utom i sjukvården och där tas problemet på stort allvar. Det skulle vara intressant att veta vad detta kostar landstingen, och alla enskilda som drabbas. För de mest utsatta blir vårdkontakterna närmast en heltidssyssla, med allt från akutinläggningar till täta kontroller.

Det finns förstås en förklaring till att ett problem som berör så många diskuteras så lite. Det handlar om pengar. Vem ska betala? De som bygger eller renoverar med metoder som från början var tveksamma värjer sig med juridisk expertis. De som drabbats vill inte klaga offentligt; bostaden är en privatpersons största investering. Den får inte minska i värde.

Att äga en bostad skulle vara den ultimata tryggheten. I verkligheten kan det bli tvärtom. Äger du din bostad har du inget skydd alls mot fukt och mögel, vårt samhälles vanligaste ekonomiska och hälsomässiga personliga katastrof.

PROVA Denna krönika publiceras i tidningen Dagens Samhälle, nr 8/2014. Du kan ladda ned hela tidningen här eller gratis prova på att prenumerera här.

Människor blir sjuka och de får dränera och reparera både nya och gamla bostäder, oftast på egen bekostnad, eftersom hemförsäkringar inte täcker skadorna.  \

Åsa Moberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev