Varför ställs inte politiker till svars för svikna löften?

Lokaltidningen Mitt i, med sina olika editioner för områden i Storstockholm, är omistlig om man vill få en bild av utvecklingen i svenska utanförskapsområden. När en reporter från tidningen besöker Tensta galleria utbryter ett knivbråk mellan två besökare:

”Männen försvinner från platsen, ingen tycks ha kommit till skada. En butiksägare suckar.

– Förstår du nu varför jag lagt ut min butik till försäljning, jag orkar inte mer.” (30/5 2016)

Det är inte bara i Tensta som näringsidkare har larmat om lokal kriminalitet av ett slag som inte enbart kan mätas i antal inbrott och rån: Vill man förstå problemets omfattning måste man ta hänsyn till det kapital gängen besitter när det kommer till att hota och skrämmas.

I Sätra centrum, som ligger mellan Bredäng och Skärholmen, är det svårt att rekrytera väktare, och väktare vågar ofta inte vågar agera mot stölder av rädsla för hot (DN 27/4). Butikschefen på Icabutiken i centrum säger till DN:

”Det är så sjukt. Väktare tycker att det är för farligt att jobba här, polisen ser man inte till, men vi som jobbar på Ica ska brottas med de kriminella. Det är otryggt att stoppa en snattare, men det är också otryggt att låta kriminella ta vad de vill. Det finns en förnedring i det. Vi är den sista utposten, sedan har de tagit över samhället helt.”

Handlare i Husby centrum meddelade i december att man skulle hålla stängt tillfälligt i protest mot brottsligheten som drabbar enskilda butiksägare och anställda. Det var efter att två så kallade smash-and-grab-kupper mot butiker i centrum inom loppet av två dygn.

I Hjulsta delar Postnord för närvarande inte ut post på flera adresser. Skydsstopp råder för personalens säkerhet (Mitt i 7/4). Likadant utlyste Transportarbetare skyddsstopp för parkeringspersonal i Tensta för att det bedömdes råda fara för anställdas liv och hälsa. Under nio månader till och med februari i år rådde följaktligen fri parkering i området (Mitt i 1/2).

I Järva kommer polisen framöver att vara med biljettkontrollanter på vissa busslinjer. Tidigare har facket utlyst skyddsstopp även för busskontrollanter på grund av otrygg arbetsmiljö (Mitt i Tensta Rinkeby 24/4).

Problemen i svenska utanförskapsområden har på så vis inte bara fördjupats och försvårats. De plågar dessutom allt fler områden. Enligt uppgifter till Sveriges Radio avser polisen att utöka sin lista på ”särskilt utsatta områden” från dagens 15 till 23 (SR Göteborg 26/4).

Det är inte oväntat. När det kommer till det svenska utanförskapet har kurvorna mig veterligen bara pekat i rätt riktning en enda gång: När Folkpartiets Erik Ullenhag presenterade en rapport som visade på minskat utanförskap, baserat på manipulerade siffror. I själva verket hade utanförskapet ökat.

Att problemen präglar fler områden, drabbar fler boende och dessutom blir mer allvarliga blottar inte bara ett politiskt misslyckande, utan ett journalistiskt. Såväl vänstern som borgerligheten har åtminstone de senaste trettio åren lovat något diametralt annat än gettoisering av svenska bostadsområden. Varför ställs man inte systematiskt till svars för sina svikna löften?

Paulina Neuding, journalist och jurist