Stefan Jutterdal: Varför gör vi inte det som vi vet att vi borde göra?

Nyligen presenterade Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys en jämförelse av hur befolkningen i Sverige anser att hälso- och sjukvården fungerar jämfört med svaren från befolkningen i tio andra länder. Inom flera områden visar svensk vård goda resultat. Till exempel har få personer i Sverige avstått vård på grund av kostnader. Men inom flera områden, såsom väntetid, kontinuitet och samordning, uppvisar svensk vård internationellt sett svaga resultat.

Känns beskrivningen igen?

Jag tycker det är viktigt att ha med sig perspektivet att svensk vård är riktigt bra på flera områden, inte minst i dessa prövande pandemitider. Men samtidigt behöver mycket förbättras.

Ja, jag vet att det under lång tid har jobbats hårt för att förbättra vården och att stora insatser har gjorts till exempel inom tillgänglighetsområdet. Men ändå har vi fortfarande oacceptabelt långa väntetider. Dessutom växer rehabiliteringsskulden på grund av långtidseffekterna av covid -19 för vuxna och inte minst för barn och ungdomar.

Varför?

Det är att göra det lätt för sig att försöka hitta enkla förklaringar på komplexa problem. Ett vanligt tillvägagångssätt är att rita nya rutor och organisera om, ett slags tokryck, som ofta leder till kaos, stor oro och tappad fart i organisationen.

Skulle till exempel plötsligt allt bli bättre om staten tog över ansvaret för hälso- och sjukvården? Jag är inte alls övertygad. I Kalmar län där jag bor är frågor som infrastruktur och kommunikation viktiga frågor. Alla som prövat att ta sig till och från Kalmar län förstår vad jag menar. Att staten ansvarar för infrastrukturfrågor har inte precis löst problemen.

Nej, det som framförallt behövs är ett nytt fokus, där utgångspunkten är att vården är en gäst i patienternas liv – inte tvärtom. Vad sänder det för signaler när jag som patient får en ”kallelse” till mitt besök hos vården? Vem är till för vem?

Varför gör vi inte det som vi vet att vi borde göra? Inspirerad av framgångsrika organisationer kommer här några exempel:

• Sätt mål på högsta ledningsnivå och sprid målen i hela organisationen. Det räcker inte att bara fatta beslut. 
• Ge alla ledare strategier för att uppnå målen och underlätta för alla chefer och ledare att fokusera på de uppsatta målen.
• Alla ledare behöver rikta stor uppmärksamhet på förbättringar, såväl politiker som alla andra som leder hälso- och sjukvård. Fokusera på det som skapar värde för patienter och deras närstående och redovisa resultaten öppet.
• Gör patienter och närstående till viktiga personer i teamet. Avsaknaden av allas delaktighet hämmar utvecklingen.
•Kvalitet och ekonomi behöver gå hand i hand. Det starka fokuset på ekonomiska incitament som finns leder till kortsiktigt tänkande.
• Se till att få med alla medarbetare på tåget. För att uppnå bästa möjliga resultat behöver alla medarbetares kunskap tas tillvara.
• Öka kunskapen om förbättringsarbete. Ständiga förbättringar sker inte av sig själva. Det räcker inte att veta eller känna till, det handlar om att arbeta aktivt och uthålligt för att uppnå resultat i praktiken.

Det hjälper alltså inte att kunskapen finns om den inte används. Det gäller att vi faktiskt gör det som vi vet att vi borde göra.