Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Vårdens tomma hyllor följden av experiment

Det påstås att sjukvårdsmaterielkrisen är regionernas eget fel. Att det offentliga måste bli bättre på att upphandla och lära av det privata. Men resonemanget är snömos.

Publicerad: 6 november 2019, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

ApotekstjänstApotekstjänstRegionerApotekstjänsts haveri

En stor del av leveranserna innehåller saker som man inte beställt. Det finns skadat gods och materiel som inte är sterilt och måste kasseras. Många leveranser saknar följesedlar, vilket gör det oklart vad de innehåller. Flera av kartongerna är bara halvfulla.

Konsekvenserna: 481 inställda operationer and counting och, exempelvis, slut på kondomer på Smittskyddsenheten.

Nej, det är inte en anekdot från de forna planekonomierna i öst. Det är en beskrivning av sjukvårdsmaterielkrisen i spåren av att företaget Apotekstjänst inte kunnat leverera enligt avtal, efter att ha vunnit en upphandling med ett antal regioner.

Jag har diskuterat med förvånansvärt många som menar att allt i själva verket är det offentligas fel. Logiken är ungefär: 1) om en upphandling är dålig är det upphandlarens fel – felet ligger inte hos den leverantör som inte levererar. Och 2) privata företag gör aldrig fel i sina inköp, det offentliga borde lära av dem.

Summa summarum alltså: det privata gör aldrig fel. Till och med när empirin visar att de faktiskt gör fel, gör de i själva verket rätt.

Som någon påpekade på Twitter: Även denna människotyp känns igen från de forna kommuniststaterna. ”Gapar hyllorna tomma? Det måste bero på för lite av politiken vi för!”

Och visst är det något märkligt med att de ivrigaste marknadsförespråkarna fortfarande kan tala som om vi inte hade trettio år av privatiseringsexperiment bakom oss. Det är inte ett nytt koncept som kan vara värt att testa. Vi har testat. Vi såg hur det gick. Nämligen: såhär.

Även att upphandla relativt enkla varor är nämligen svårt. Det vanliga argumentet att det offentliga borde lära av det privata bygger på ett grundläggande missförstånd. Privata företag behöver inte följa den komplicerade lagen om offentlig upphandling, LOU, och har därför mycket enklare att hantera sina inköp.

Många av de tjänster det offentliga upphandlar är dessutom av en helt annan karaktär än det som sköts på den privata marknaden. Att göra inköp av kontorsmateriel är lätt att definiera och det är lätt att kontrollera om man fått det man beställt. Att upphandla vård och omsorg är inte alls lika enkelt. Det som går att definiera i ett avtal är inte alltid det som ger kvalitet i välfärden. Det som inte definieras undviker leverantören ofta att göra. Men konsekvenserna om det inte fungerar kan bli ödesdigra.

Det är alltså snömos att hävda ”det offentliga måste bli bättre på att upphandla”. Offentliga upphandlingar går ibland fel eftersom det helt enkelt är svårt att upphandla. Det måste tas med i beräkningen när vi bestämmer vilka samhällsviktiga funktioner som bör upphandlas över huvud taget.

Apotekstjänst vann en upphandling av lager och distribution av sjukvårdsmateriel. I exempelvis region Stockholm sköts samma tjänst av ett helägt regionalt bolag. De får nu hjälpa till när grannregionerna har materielkris. Det är alltså inte udda att sköta den här typen av tjänster i egen regi, och sjukvårdsmaterielkrisen visar att det offentliga oftare borde bedriva samhällsviktiga tjänster själva.

Marika Lindgren Åsbrink, utredare på LO, socialdemokratisk författare

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News