Jona Elings Knutsson: Vårdens makthavare gör sig till åtlöje

Patientsäkerheten är inte hotad. Det är ett mantra så slitet att hade jag fått en krona för varje gång det uttalats hade jag nått upp i konsultlön. Samma berättelse om igen, i nyhet efter nyhet larmar sjukvårdspersonal om så prekära situationer att de inte längre kan utföra sina arbeten. I nyhet efter nyhet svarar chefer och politiker att det må vara kärvt men patientsäkerheten är i alla fall inte hotad.

Senast ut är Södersjukhuset (SöS) där berättelsen tagit en ny form. På SöS kom varslet inte från golvet utan från vd Tomas Movin som slog larm om en uppseglande kris, enligt Svenska Dagbladet (9 oktober). Han varnade för svår personalbrist, stängda vårdplatser och oanvända operationssalar. Det fick landstingsdirektör Malin Frenning att inse att det behövdes “nytt ledarskap” på Södersjukhuset och Movin fick gå, enligt SvD. 

Före dess larmade personalen på neurologen på Karolinska som skurit ner från 60 vårdplatser för tre år sedan till 4 vårdplatser i dag. “Min bedömning är att vi upprätthåller patientsäkerheten. Om patienterna inte får en säng omedelbart, så kommer de att övernatta på akutmottagningen” sa Magnus Andersson, chef för “tema neuro” till DN i september.

Ibland funderar jag på vad vårdens makthavare skulle anse hota patientsäkerheten, om det finns någon slags gräns för det. Den går inte att skönja. Det finns möjligen en dynamisk gräns, en som ständigt går att töja och flytta undan. Vilken vård får neurologens patienter på akuten, och om akutens personal ska agera vårdavdelning, vilka ska då ta emot larm, ambulanser och inkommande akutfall?

Men resonemanget väcker också andra frågor. Är patientsäkerhet vårdens enda mål? Kaliber i P1 har i veckan granskat registret för palliativ vård och sett att 16 procent av de som förväntas dö inom vården avlider ensamma. På vissa sjukhus och vårdinrättningar avlider fler än varannan utan någon vid sin sida. Det är förstås inte patientosäkert, eftersom vi vet att dessa personer kommer dö och därför inte försöker rädda deras liv. Icke desto mindre träffar nyheten som ett slag i magen.

Vården tycks helt ha frånträtt sitt uppdrag och Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf känns lika aktuell som sagan om bockarna Bruse. Lagens portalparagraf, att målet för vården är god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen, samt att vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet, tycks beslutsfattarna alldeles obekant.

Födelsevrålet har redan pekat på att människor föds ensamma. Kaliber visar att människor även dör ensamma. Däremellan önskar sig många ett juste bemötande i vården.

Patientsäkerheten är definitivt hotad och de som hävdar motsatsen gör sig själva till åtlöje. Därutöver är människovärdet hotat. Det senare betydligt mer svårmätbart med statistiska mått men vi som arbetar i vården gör ständiga fältstudier i ämnet. Men liksom respekten för den enskilda patientens värdighet inte ombesörjs saknas också respekten för den enskilda anställdas.