Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Var inte rädd för knäckfrågan, regeringen!

Statsministern pratar om ökade kostnader för flyktingmottagandet. Men vad händer efter att en flykting har anlänt? Vilka problem och möjligheter finns det? Om regeringen vill vinna en historisk tredje seger bör den formulera en politik som inte räds knäckfrågan. Alltså vilka reformer som behöver genomföras för att kraftigt förkorta tiden för flyktingar att komma i arbete.

Publicerad: 27 augusti 2014, 03:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Det går bra för regeringen – helt oavsett vad opinionsmätningarna gör gällande. Enligt en ny Sifo-mätning anser nästan varannan svensk att alliansen sköter sin uppgift väl. 45 procent av väljarna tror inte, trots det markanta rödgröna övertaget, att en Socialdemokratiskt ledd regering skulle skött maktinnehavet bättre. Också ur ett internationellt perspektiv förtjänar alliansregeringen en guldstjärna. Trots den globala lågkonjunkturen har den svenska statsskulden minskat under de senaste åtta åren.

De borgerliga politikerna lägger pannan i djupa veck och kan inte för sitt liv begripa varför väljarna inte premierar alliansen för det uppenbara. Väljarna å sin sida förstår inte vad politikerna inte förstår.

Val avgörs sällan på gamla meriter och efter två mandatperioder har nyhetens behag kraftigt devalverats. I valrörelsens crescendo är det naturligt att de konkreta sakfrågorna dominerar. Arbetsmarknaden, välfärden, skolan. Men hur hade det politiska samtalet uppfattats om det i större utsträckning handlat om alternativa modeller och mindre om justeringar och åtgärder av ”lappa och laga karaktär”? Hur hade politikerna uppfattats om de ibland erkänt att vissa områden behöver totalförändras, göras om i grunden eftersom konstruktionen i sig är behäftad med brister?

Arbetsmarknadsinträdet för utlandsfödda är ett sådant område. Efter Migrationsverkets beräkningar för kommande flyktingmottagning vädjade Fredrik Reinfeldt till svenskarnas hjärtan om solidaritet. Dessvärre har varken Reinfeldt eller någon annan vågat närma sig frågan om de potentiella kostnaderna som följer om vår strukturella oförmåga att få ut människor i arbete kvarstår.

I dag ser ekvationen ut enligt följande: Höga ingångslöner + sammanpressad lönestruktur + OECD:s största sysselsättningsgap mellan utrikes- och inrikesfödda + höga skatter både för den som arbetar som för den som anställer. Ergo, bara den som drömmer om ett segregerat samhälle – med tydlig uppdelning mellan de som tagit sig in och de som saknar möjlighet att ta sig in – förnekar att arbetsmarknaden behöver göras om i grunden.

Knäckfrågan är således vilka reformer som behöver genomföras för att kraftigt förkorta mediantiden från dagens åtta år för flyktingar att komma i arbete. Hittills har politiken på detta område till stor del handlat om konstgjord andning och finurliga särlösningar som inte generellt motverkat de inbyggda bristerna i ett uråldrigt system som effektivt utestänger människor från självförsörjning.

Om regeringen vill vinna en historisk tredje seger bör den formulera en politik som inte räds strukturella utmaningar av detta slag. Väljarna vet och uppskattar vad regeringen gjort hittills, frågan är om de vet vad regeringen vill göra härnäst?

Val avgörs sällan på gamla meriter och efter två mandatperioder har nyhetens behag kraftigt devalverats.

Alice Teodorescu, Jurist och borgerlig opinionsbildare

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News