Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Vår främste lärare var en flyktinginvandrare

En flykting som blir lärare och kastar slägga kan göra stor skillnad. Rätt bok likaså. Det är Stefan Löfven och Mats Edman överens om.

Publicerad: 19 december 2013, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Stefan Löfven sade nyligen att årets julklapp till skolbarn borde bli en bok. Jag kan bara hålla med om dessa kloka ord från svetsaren som kanske blir Sveriges näste statsminister.

Socialdemokraternas partiledare blir i så fall ytterst ansvarig för skolan. På den punkten har hans parti en del synder att sona. Historiskt, nationellt och kommunalt.

Jag är helt enig med Stefan Löfven om att skolan ska ge kunskap, vara likvärdig och fostra ungdomen demokratiskt. När jag själv växte upp i industri- och invandrarstaden Södertälje på 1970-talet var det särskilt tre politiska böcker som var danande för oss unga:

• Djurfarmen, av George Orwell (1945).

• 1984 av samme författare, utkom (1949).

• Flugornas herre av William Golding (1954).

Den tidlösa Djurfarmen blottar marxismens konsekvenser. Och Storebrors övervakning i 1984 är genom NSA, FRA och Google en skrämmande teknisk realitet. Flugornas Herre, om brittiska skolpojkar på en öde ö, visar hur lätt även folkvalda kan bli totalitära svin.

Dessa böcker visar att vägen till helvetet ofta är stensatt med goda föresatser . Och nyspråk: Krig är fred, lögn är sanning. Retoriken är bedräglig. Eller som George Orwell skriver i dystopin 1984: ”Revolutionen kommer att fulländas när språket är perfekt”.

Adjunkten Arvo Piibor, flyktinginvandrare och min högstadielärare i svenska, introducerade dessa tre klassiker. Hans egen familj hade riskerat livet i en bräcklig båt över Östersjön efter att Hitlers och Stalins hantlangare förvandlat Estland och Baltikum, bara 40 mil från Sverige, till ett slavläger.

Han visade Chaplins Diktatorn. Filmen handlar inte bara om nazism, fascism och kommunism. Den skildrar totalitära system, politiska och religiösa, som stakar ut ”den enda vägen” för att legitimera terror mot liberaler, socialdemokrater och andra icke önskvärda.

Friheten är inte gudagiven. Den måste alltid försvaras. Ett sätt är att ge de unga böcker och visa filmer som avslöjar hela sanningen om dem som går ned sig i elitism och totalitära idéer.

Arvo Piibor hade den upplystes auktoritet. Vi femtonåriga hög- och radhusbarn fick recitera Homeros Iliaden och Odyséen på versmått och sen göra prosa av alliterationerna. Han höll stenhårt på disciplinen men var mer rättvis än någon annan. Läroverksadjunkten var dessutom en driven släggkastare och fick skolans tuffingar att visa lite respekt.

Arvo Piibor avled hastigt i början av året på hemväg från ett möte med Kristdemokraterna i Huddinge. Han blev 72 år. I dödsannonsen stod att läsa, kort och gott, en lärares ultimata eftermäle: ”Tack för all kunskap du så frikostigt har givit. Sov gott.”

Friheten är inte gudagiven. Den måste alltid försvaras. Ett sätt är att ge de unga böcker och visa filmer som avslöjar hela sanningen om dem som går ned sig i elitism och totalitära idéer.

Mats Edman, Chefredaktör Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News