Var är debatten om den nya tidens statare?

För fyra år sedan publicerade DN Kultur ett gripande öppet brev där Jonas Hassen Khemiri förslog att han och dåvarande justitieminister Beatrice Ask skulle byta skinn. Författaren ville att statsrådet känslomässigt skulle uppleva det diskriminerande med polisens Reva-projekt som skulle öka antalet avvisningar. Fyra år och en flyktingkris senare har verkligheten förändrats. Allt-åt-alla-Khemiri, och de som hyllade hans brev, borde klä sig i en slavarbetares hud och sedan fråga sig om träldom är Sveriges framtid.

Ingen vet hur många tillståndslösa som lever Sverige men det rör sig om tiotusentals. Även på mindre orter upptäcks allt fler tillståndslösa som utnyttjas och ett ökande antal involveras i kriminalitet. Nyligen krävde Plattformen Civila Sverige mot människohandel en nationell handlingsplan mot problematiken.

Allmän amnesti för alla papperslösa är en vacker tanke men orealistisk, inte minst för att det eroderar asylrätten. Det måste vara skillnad på ett ja eller nej i asylprocessen. Migrationsverkets prognos spår ändå att nära 50 000 asylsökande går under jord i Sverige de närmsta åren efter att de får avslag på sina asylansökningar. ”Allt talar för att den gruppen kommer att öka och att den kommer att öka kraftigt” sa Patrik Engström, chef för gränspolissektionen, i en intervju med TT i mars. 50 000 människor är lika många som bor i Borlänge.

Det är märkligt att en välfärdsstat, som omhuldar jämlikhet, inte har en mer aktiv debatt om ett växande fenomen som vrider klockan tillbaka. Åtskilliga tillståndslösa är lika ofria som vikingatidens trälar eller 1800-talets utfattiga statare. Dessa lantarbetare betalades av rika jordägare i natura, usel mat och usla bostäder, istället för pengar. Så sent som 1945 förbjöds det skamliga statarsystemet som bidrog till livegenskap.

Sverige behöver tyvärr fler, inte färre, inre utlänningskontroller. Nya siffror från polisen visar att knappt 19 000 inre utlänningskontroller utfördes 2016, vilket är flera tusen färre än 2015. Över 42 000 kontroller genomfördes till exempel 2012, året innan Khemiris brev publicerades. Den stora nedgången har skett trots regeringens uttalade ambition att fler med utvisningsbeslut måste lämna landet. Att kommuner, som Malmö och Stockholm, samtidigt tillåts betala ut socialbidrag till papperslösa är direkt kontraproduktivt. Det kommunala självstyret måste i detta avseende börja köras över.

Nya svenskar måste komma in i samhället lagligt, inte hänvisas till ett liv i skuggorna. Om The Twilight Zone inte ska permanentas måste fler avvisningar verkställas. Det låter hårt, särskilt med Reva-debatten i färskt minne, men då måste man begrunda alternativet. Träldom och statarsystemet tillhör Sveriges omänskliga historia, inte vår gemensamma framtid. Då behöver gränspolisen omgående mer resurser, ökat mandat och ska inte bespottas.

Jenny Sonesson