Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag07.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Välfärdssamhället får inte överge de sjukaste

Vad är en människas liv värt? Den frågan ställs på sin spets i den tilltagande konflikten om vad läkemedel får kosta. Att det finns en prislapp på läkemedel ställer oss in för svåra frågor.

Publicerad: 8 december 2015, 05:41

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

RegionerLäkemedelPatientsäkerhetVälfärdJämlik vård

Det är den tiden på året då skuggorna ruva och natten går tunga fjät. Barn runt om i vårt land skriver långa julklappslistor till tomten. När man är frisk har man tusen önskningar.

När man är sjuk har man bara en. Detta gäller även barn som plågas av olika sorters livshotande sjukdomar. Tyvärr finns det en prislapp för läkemedel. Det ställer oss inför den svåraste av frågor. Vad är en människas liv värt?

Vi har en tilltagande konflikt mellan patienter, läkemedelsföretag och landsting ofta med media som arena. Ett exempel är att Sveriges Kommuner och Landstings expertgrupp för nya terapier, NT-rådet, den 1 juni beslöt att avråda landstingen från att använda Soliris. Det enda effektiva läkemedlet mot en ovanlig blodsjukdom med hög dödlighet, Atypiskt hemolytiskt uremiskt syndrom förkortad aHUS.

Sammanlagt berörs under 100 patienter i Sverige, de flesta är barn och ungdomar. De, som tidigare tillbringat en stor del av sin tid i dialys, kan med medicinen fungera som jämnåriga, gå i skolan och se en framtid.

Motiveringen för att avråda användning är kostnaden på upp till 4,5 miljoner kronor per patient årligen. Trots att SKL konstaterat att totala kostnaderna för läkemedel fallit med 4,2 miljarder sedan 2010 tack vare generikareformen. Sverige har med andra ord utrymme att erbjuda särläkemedel till denna lilla grupp.

Nu är det upp till varje enskilt landsting att avgöra om Soliris ska ordineras. Vem ska få leva och vem ska dö?

---

LÄS även NT-rådets replik på denna krönika: Varför betala läkemedelsbolagens vinster?

---

I de allra flesta fall faller hela kostnaden för läkemedlet på den behandlande klinikens budget. ”Ska individer som utvecklar sjukdomen aHUS inte få tillgång till behandling som finns? Ska vi läkare döma unga människor till döden?” skrev en rad professorer och överläkare specialiserade på njurmedicin i Läkartidningen. Men trots den massiva kritiken från läkarkåren i somras har dispyten om Solaris fortfarande inte fått en lösning.

Samma dilemma råder för de 10-15 unga pojkar som varje år drabbas av den ytterst sällsynta och oerhört svåra muskelsjukdomen Duchennes muskeldystrofi. NT-råd avrådde i våras landstingen från att använda dyra läkemedlet Translarna.

För patienter vars öde är att drabbas av sällsynta sjukdomar får behandling inte vara ett regionalt lotteri med livet som insats. Regering och SKL måste enas om att lyfta ut särläkemedel ur landstingen till staten mot att landstingen solidariskt bidrar till finansiering.

Notan för dessa få patienter utgör endast en bråkdel av de totala nationella läkemedelskostnaderna.

Svensk sjukvårds fundament är att alla medborgare har lika värde och äger lika rätt till vård oavsett kön, utbildning, social eller ekonomisk ställning. Det är principer som ska värnas.

Om vi menar allvar med att Sverige är ett välfärdssamhälle får folkvalda inte överge de sjukaste medborgarna. Politik är att välja. I en turbulent tid med målkonflikter måste politiker prioritera samhällskontraktet. Varför betala skatt i den humanitära stormakten om mitt svårt sjuka barn inte får vård när bot finns?

Jenny Sonesson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev