Välfärdskommission låter bra, men glöm inte tillväxt

Det blev inte så rafflande många utspel från årets politikervecka i Visby. Socialdemokraterna försökte ändå tappert genom att lansera vad de kallar för “välfärdskommissionen”.  År 2026 kommer kommunernas finansieringsgap – alltså skillnaden mellan hur mycket pengar som finns och vad det kostar att upprätthålla samma kvalitet i välfärden – att landa på 90 miljarder kronor enligt Finansdepartementet.  För att undvika skattehöjningar och välfärdsförsämringar, eller en kombination av dessa, måste någon göra något. Finansminister Magdalena Andersson (S) vill att staten tillsammans med facket och landets kommuner och regioner hittar på en lösning. “Vi gör det på ett klassiskt svenskt vis – tillsammans”, sa Andersson under pressträffen.

Det låter ju bra. Att diskutera effektiviseringar och rationaliseringar och hur kommuner och regioner ska locka och behålla personal är nödvändigt. Andersson bör dock komma ihåg en viktig komponent som inte går att bortse ifrån om hon är mån om att behålla kvaliteten i välfärden, och det är tillväxtpolitiken.

Alla rationaliseringsplaner har en gräns. Det går inte att omfördela hur långt som helst. Om Sverige ska klara av den så kallade välfärdsutmaningen räcker det inte med ekonomiska prioriteringar. Ekonomin måste också växa, och det snabbare än den på grund av invandringen rekordsnabba befolkningsökningen. Tillväxtpolitik borde vara en naturlig del i regeringens välfärdskommission.

Dessvärre är ekonomisk tillväxt ingenting som regeringen prioriterat. I stället för att ta tag i de strukturella problem som gör att den svenska tillväxten står och stampar har Magdalena Andersson gång på gång upprepat att Sveriges ekonomi går som en Tesla.

Men Konjunkturinstitutets tillväxtprognoser ger en annan bild. 2020-talet blir knapert. Om fyra år hamnar BNP-tillväxten per capita på föga imponerande 0,7 procent. Visst, högkonjunkturer kommer och går, men en sund ekonomi måste ha en långsiktigt stabil tillväxt.

Som ett komplement till välfärdskommissionen borde regeringen därför tillsätta en tillväxtkommission.

Hoten mot en växande svensk ekonomi är välkända. Ett smått overkligt problem handlar om elförsörjningen. Näten är skruttiga och regeringens skattehöjningar gör det olönsamt för elföretagen att driva lokala kraftverk. Konsekvensen blir att jobben flyttar till andra länder.

Ett annat stort hot mot tillväxten är bristerna i det svenska utbildningsväsendet. Ungdomarna lär sig inte tillräckligt och Sverige underpresterar i alla internationella mätningar. Det får konsekvenser för Sveriges förmåga att producera det som skapat det svenska välståndet, nämligen duktiga ingenjörer.

Detta hänger ihop med matchningsproblemen på arbetsmarknaden. Företagen skriker efter IT-specialister, statistiker och matematiker och hindras från att växa som följd av brist på kompetent folk.

Till problembilden kan läggas en inbromsande bostadsmarknad, lågt förtroende för den svenska valutan, dramatiskt ökande kriminalitet som kostar dagvaruhandeln miljardbelopp varje år och hög arbetslöshet bland utrikesfödda.

Den svenska ekonomin påverkas så klart av sådant som är svårt att styra från hemmaplan, som handelskrig mellan Kina och USA och Brexit. Men det är ingen ursäkt för att försöka åtgärda de problem som svenska politiker har skapat. Här får Socialdemokraterna ett tips på en fånig men sann slogan: tillväxt i dag skapar välfärd i morgon.

Karin Pihl, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån