Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag13.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Välfärdsdebatten är som en amerikansk sylta

Det kan låta som om kärnfrågan i valfrihetsdebatten mer skulle handla om valfriheten man hittar på billiga syltor än på dyra restauranger. Men den centrala valfrihetsfrågan är något helt annat.

Publicerad: 10 september 2014, 03:39

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

VälfärdstjänsterValfrihet

Välfärdsdebatten i Sverige får mig ibland att tänka på amerikanska syltor. Dessa restauranger där den enklaste beställning kan kännas evinnerligt komplicerad att genomföra. Bara beställa en ”vanlig” hamburgare? Glöm det. Något sådant finns inte. Servitrisens följdfrågor smattrar, den ena efter den andra. Vilket bröd vill jag ha? Med eller utan vilken sorts frön? Vilken majonnäs och vilka grönsaker? Hur ska den stekas och monteras, masseras och justeras? Vilken ost? Hur ska köttet malas? Här finns tusen frihetsgrader, och varenda ointressant anpassningsmöjlighet i denna hamburgare har nu delegerats till mig att avgöra. I praktiken tvingas jag ta ansvar för allt utom att handgripligen gå ut i köket och steka burgaren.

Det där är onekligen en form av ”valfrihet” – valfrihet som i kundanpassning in absurdum, skulle vi kunna kalla det. Jag tror att den ofta är överskattad och i flertalet situationer upplevs som en belastning. För kunden har ingen aning, mer än rena banaliteter som att hon vill ha något som är ”bra”, ”gott” och bara är ”vanligt” och vad folk brukar beställa.

Det är ingen särskilt värdefull frihet att tröska igenom alla dessa valmöjligheter. Jag saknar kunskap och intresse att förvalta valmöjligheterna – annars kunde jag lika gärna gjort hamburgaren själv. Samtidigt är inte alla val lika bra. Det finns mer och mindre lyckade kombinationer i den där komplicerade hamburgermenyn som jag ställs inför. Jag har bara ingen chans att själv hitta rätt.

Bättre krogar är medvetna om problemet, visar det sig. Lingvisten Dan Jurafsky har i sin kommande bok The Language of Food analyserat beskrivningen av maträtter i tusentals restaurangmenyer. Och ett av hans resultat fångar anpassningsstressen. Han har funnit att det är billiga krogar som erbjuder rätter ”på ditt sätt” i menyerna. Dyra restauranger gör det bara en tredjedel så ofta, men är istället sju gånger mer benägna att skriva om ”kockens val” i menyn. De vet nog precis vad de gör – under förutsättning att man kan lita på att den där kocken duger något till.

Emellanåt kan det låta som om kärnfrågan i valfrihetsdebatten mer skulle handla om valfriheten man hittar på billiga syltor än på dyra restauranger. Valfrihet för att hitta det som ”passar just mig”, välja den pedagogik som ”just vi tror på” i vår familj. Men jag vet inte vad vi tror på. Och jag vet inte vad som passar innan vi varit med om det och prövat. Bläddra i katalogerna, granska utbudet och jämföra nyckeltal. Snacka om krävande valfrihet.

Då är det naturligt och förväntat att man längtar efter kockens kvalificerade val, hellre än sitt eget fumlande i djungeln. Har man väl nått den irritationsnivån är man bara ett enkelt felslut bort från att man inte önskar sig någon valfrihet alls. All makt åt kocken?

Men det man glömmer då är att den riktiga och värdefulla valfriheten är rätten att välja bort, att få byta krog om man vill. Jag har ingen teori om vad som passar mig, men jag märker direkt när jag ställs inför något som inte gör det. När någon i familjen inte trivs. Och vad händer då?

Ska man få byta skola om man vill? Vilka skäl ska krävas och vem ska avgöra om de är uppfyllda? Be snällt med mössa i hand inför utbildningsnämnden eller tvingas lirka med rektorn? Behöva motivera och krusa bara för att inte hållas kvar på en vårdcentral som man ogillar? Det är den centrala valfrihetsfrågan.

Jag saknar kunskap och intresse att förvalta valmöjligheterna – annars kunde jag lika gärna gjort hamburgaren själv. Samtidigt är inte alla val lika bra. Det finns mer och mindre lyckade kombinationer i den där komplicerade hamburgermenyn som jag ställs inför. Jag har bara ingen chans att själv hitta rätt.

Peter Santesson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev