Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Vakuum när politiken blivit nyhetsdriven

Medan politiker, oavsett partitillhörighet, antingen reagerar på det som redan hänt, eller planerar för att hindra det som ännu inte inträffat, så sitter folk mitt i sina vardagsproblem med en känsla av att vara övergivna. \

Publicerad: 23 maj 2016, 04:12

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Medier

Den som lyssnat på Moderaternas Sverigemöte gångna helg har fått stora delar av den moderna politikens verktygslåda demonstrerad.

Det enda Moderaterna saknar är det tydliga utslag av utmaningssjuka som framförallt regeringspartier drabbas av. Alltså det ständiga babblet om att ”vi står inför stora utmaningar”, allt från ”klimatutmaningen” till ”belysningsutmaningen”, omedelbart följt av krav på någon samordningsman eller nationell samordnare, som samlat under beteckningen ”strategi” delar ut en liten peng, eller om inga stålar finns, erbjuder tänkta sponsorer ett rejält ”handslag”.

Att Moderaterna inte kör så mycket med denna typ av politiskt mumbo jumbo beror förstås mer på att de är opposition än att de är immuniserade mot denna sjuka.

Moderaterna använder sig däremot flitigt av andra nymodiga politiska verktyg. Exempelvis handlar modern politik allt oftare om att svara upp mot de problem som medierna speglar. Den politiska processen är nyhetsdriven, inte analysdriven. Politik är att vara mediereaktiv, inte rationell.

Således, om medierna har bra bilder på hur ungdomar kastar sten på blåljuspersonal kommer politikerna att kräva nya lagar mot stenkastning. Politiken blir en kamp om vem som kan kräva höjda straff utan att göra övriga straffskalan obsolet, vem som kan få in flest yrkeskategorier under ”våld mot tjänsteman” utan att alla medborgare får samma status.

Moderater reagerar dessutom precis som socialdemokrater på medieinducerade samhällsproblem. Om medierna beskriver hur polisen misslyckas kräver de fler poliser. Om skolan misslyckas behövs fler lärare och fler lektionstimmar.

Och detta säger partierna trots att de innerst inne vet att det inte går att kompensera fel riktning med ökad hastighet.

Men paradoxalt handlar modern politik också om att vara proaktiv. Men på ett sätt som gör att vi inte kommer att koppla dessa insatser direkt till våra vardagsproblem.

Moderaterna har exempelvis äntligen fattat att brott inte bara kan bekämpas genom att unga brushuvuden blir inlåsta ett halvår för att tänka över sina synder (och skaffa nätverk för sin fortsatta kriminella karriär). Istället är det genom tidiga insatser med problemfamiljer, resurser för att stärka skolan i utsatta områden, och förstås arbete åt alla, som problemen kan förebyggas. Därför talar sig moderaterna numer varma för att ge socialsekreterarna bättre villkor – och hurrar för en stark socialtjänst.

Men tyvärr kommer det att ta minst ett decennium innan en sådan politik får genomslag.

Problemet med dessa två ansatser – det reaktiva och det proaktiva – är att det lämnar ett vakuum kring de verkliga händelserna. Medan politikerna antingen reagerar på det som redan hänt, eller planerar för att hindra det som ännu inte inträffat, så sitter folk mitt i sina vardagsproblem med en känsla av att vara övergivna.

Men förtvivla inte, kära medborgare. Ni erbjuds räddning av populismen.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Medier

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News