Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag14.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Väktare och larm på biblioteket en positiv nyhet?

Positiv rapportering har blivit populärt bland svenska journalister. Konceptet ”konstruktiv journalistik” kom till Sverige via Danmarks Radio, men har i svensk tappning särskilt kommit att gälla segregationen och utanförskapet. \

Publicerad: 1 mars 2016, 06:02

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

MedierSegregation

Det påstås att medier borde rapportera mer positivt från utanförskapsområden – för områdets skull, eller för de boendes skull. Som om vi de senaste veckorna skulle fått läsa om allt viktigt arbete som sker på Karolinska, som kompensation för den negativa rapporteringen.

Tidningen Arbetet har, i den andan, försökt ge en alternativ, positiv berättelse om stöket på biblioteken. I en artikelserie den gångna veckan påstår man att borgerliga opinionsbildare har varit för negativa, att vi rentav har kidnappat biblioteken för våra egna syften.

När tidningen intervjuar biblioteksanställda ligger fokus i stället på det positiva. En bibliotekarie i norra Botkyrka berättar att de anställda har larm bakom disken. Man har väktare som kommer förbi. När det ändå blir stökigt krävs kontakt med föräldrar, polis, socialtjänst och ungdomsgårdar. ”Så visst, det är stökigt här ibland. Men det har skett ett utvecklingsarbete för att svara på de behoven. Och det mesta i vår verksamhet är väldigt positivt.”

En biblioteksanställd i Rosengård berättar:

”Nu känns inte stökdebatten jätteaktuell här. När vintern kommer söker sig många till biblioteket som egentligen inte har något ärende hit och då är vi beredda på lite extra stök. Men vi har bra områdesvärdar och väktare som går här i centret, som kan området och känner folk. Vi har också en anställd fritidspedagog i biblioteket, sedan många år, som också bidrar till lugn.”

Stök uppstår alltså – men personalen har hjälp av sådant som larm, väktare, kontakt med polis och fritidsgård, och anställd resursperson, fritidspedagog och områdesvärdar.

Bör journalister verkligen värdera det som goda nyheter?

I förra veckan rapporterade Nerikes Allehanda att biblioteket i svårt problemtyngda Örebrostadsdelen Vivalla fått stänga tillfälligt, när ett femtiotal lediga skolbarn och ungdomar dykt upp i lokalerna:

”– Personalen ringde till mig och larmade om högljuddhet och bråk. De kände sig otrygga. Jag beslutade då att de skulle släcka lamporna och se till att alla lämnade biblioteket, berättar Fehime Bodur, sektionschef vid Örebro stadsbibliotek. Fehime Bodur förklarar att det inte handlade om allvarliga bråk. Det blev bara för många barn, mycket och höga ljud och väldigt stökigt.

– Vi stängde också för barnen och andra besökares skull. Vi var rädda att det kunde urarta.”

Niclas Persson (MP), kommunalråd i opposition i Örebro, gick till hårt angrepp när jag spred nyheten på Twitter. ”Brunhögern” ägnade sig åt ”svartmålning” av Vivalla, påstod han.

Det är en annan konsekvens av kraven på positiv rapportering kring segregationen. En makthavare kan plötsligt misstänkliggöra enskilda journalister som rapporterar om problem som just han själv bär ansvar för.

Naturligtvis enbart av solidaritet med utsatta människor.

(Artikeln är uppdaterad: I en tidigare version stod felaktigt att Niclas Persson är ansvarigt kommunalråd i Örebro.)

Paulina Neuding

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

MedierSegregation

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev