Vad ska vi säga om Niklas Svensson frågar?

Alla framgångsrika kommuner har ett antal tumregler som de inofficiellt arbetar med. En sådan är ”vi gör som vi vill tills någon säger att vi inte får”.  Eller: ”anställ ingen som har några käpphästar”. En nitisk person på miljöförvaltningen kan stjälpa ett helt framtidsprojekt genom att försvara rödlistade skalbaggars parningsområden. Bättre att hyra in kompetensen via konsulter – som kommer att vara mindre militanta eftersom de vill ha fler jobb i framtiden.

Till floran av tumregler hör att en kommun inför varje restaurangbesök, resa eller konferens bör ha minst en kristdemokrat med helgongloria i sällskapet. Då minskar nämligen risken för att det sker excesser med skattebetalarnas pengar.

På samma sätt borde en fackförening på galej se till att ha en kommunist med, alltså en RIKTIG kommunist, inte några avmastade bolsjeviker i vänsterpartiet, som rapporterar till Proletären om någon tar en grogg på medlemmarnas bekostnad.

I regeringskansliet lär finnas en regelmässig kontrollfråga som ställs inför varje representation, resa eller annan trevlighet:

”Om vi gör så här, vad ska vi då säga om Niklas Svensson frågar?”

Finns det ett bra svar så är det bara att köra. Annars gäller det att tänka om.

Vad som börjar sjunka in, även ute i kommunerna, är att vi håller på att ställa om från folkrörelsedemokratins sakliga granskning av förtroendevalda via årsmöteshandlingar, revisionsberättelser och medlemsmöten – till publikdemokratins populistiska kölhalningar i medierna.

Kom ihåg att medierna är en del av upplevelseindustrin. Mediedrev är snarare ett uttryck för en önskan att göra intryck på publiken än en kärleksförklaring till sanningen. Det där med att granska makten är bara journalismens ideologiproduktion för att kunna se sig i spegeln på morgnarna.

Mediernas uppdrag är helt enkelt att underhålla oss. Det är så de tjänar pengar. Och får uppskattning av sina kollegor. De skriver inte polisprotokoll över händelseförlopp, utan tar korn av sanning och bygger intressanta berättelser kring detta. Berättelser som spelar på mänskliga affekter, inslag som kittlar våra olika känslolägen.

Kvällstidningarna säger det själva, de berättar så att det berör.

En trist kommun som aldrig går på krogen är inte bra material för ett berörande berättande. En majoritet av landets kommuner faller därför utanför ramen. Inte ens Lars Norén skulle kunna göra något på sådant material. Och det är således in i den trista ringhörnan som svenska politiker nu gradvis knuffas in.

Men snart kommer kanske politiker som ställer sig över detta, även hos oss. Någon populist som ställer sig över mediepopulismen på temat ”ont skall med ont fördrivas”.

TIPS: Läs Dagens Samhälle i appen - mer info om hur du laddar ned nya appen här!

För att kunna göra detta krävs dock att övertyga väljarna om att mediernas negativa granskningar väger lätt mot de politiska ambitionerna. Sådana som Trump blir valda trots dålig publicitet därför att de övertygar folk om att de kan få något gjort.

Således. Gå gärna på krogen, men se också till att leverera.

En trist kommun som aldrig går på krogen är inte bra material för ett berörande berättande.

Stig-Björn Ljunggren