Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Vad Palme begrep (men inte vänstern förstått)

Vittnar turerna runt Saudi-avtalet om en återgång till den ärofulla period då Sveriges position i världen försvarades av Olof Palme? Det kan mycket väl vara så att den rödgröna regeringen har återupplivat Palmes aktivistiska hållning. Men på ett annat sätt än vad nostalgivänstern begriper. Den som vill ha framgång i politisk kamp måste vara lite listig.

Publicerad: 3 april 2015, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SocialdemokraternaFeminismFörsvarspolitik

Inte minst den svenska nostalgivänstern har fått för sig att Saudi-debaclet vittnar om en återgång till den ärofulla period då Sveriges position i världen försvarades av Olof Palme.

Men det är värt att notera att Sverige under Olof Palme förvisso hade en aktivistisk neutralitetspolitik med tydlig moralisk hög svansföring, men att Sverige samtidigt bibehöll det operativa samarbetet med USA och västmakterna. Samt fortsatte det militärteknologiska sambandet. Det var både idealism och realism. Moral och krut i samma paket.

Jämförelsen mellan Sveriges kritik av Saudi-Arabien och Olof Palmes aktivistiska linje haltar således ytterst betänkligt om vi inte kommer ihåg att Palme aldrig svävade på målet när det gäller Sveriges försvarsförmåga. Vi hade en aktiv neutralitet – och beväpnade oss upp till tänderna.

Fred på jorden. Bygg JAS!

USA uppfattade också därför Sverige som ett neutralt land – som stod på deras sida.

USA utfärdade en säkerhetsgaranti till Sverige om att vi skulle få hjälp i den händelse Sovjet angrep. De räknade med att vi skulle stå upp mot Sovjet i händelse av ett storkrig. Visst, de gillade inte att vi kritiserade dem, men noterade att vi fortsatte skicka svenska officerare för utbildning i USA.

Inget i Sveriges handlande tydde på att vi försökte störa amerikanska intressen i norra Europa. Och jänkarna visste att Palme var gammal kommunistätare.

Dåtidens vänster såg dubbelheten i detta och tyckte den var omoralisk – medan dagens nostalgivänster tror att Palme enbart var ute efter att få sjunga med änglarna.

Frågan är om dagens socialdemokratiska ledning har en liknande pragmatisk hållning? Eller är de en samling moraltanter på marsch för en dygdigare värld?

Det finns mycket som talar för den senare tolkningen. Men låt oss söka efter tecken på att det faktiskt finns realpolitiskt pansar under den fredsmötespolerade I Natt Jag Drömde-ytan.

Att med hårda ord smälla på diverse folkmördare, och samtidigt bepansra Gotland kan ses som att följa Olof Palmes fotspår.

Och det där med feministisk utrikespolitik behöver väl inte vara idealistiskt flams, utan någon som helst realpolitisk insikt?

Om vi vill möta de globala utmaningarna som Sverige – tillsammans med andra länder med likartade värderingar – kan vi förstås kalla Putin för Hitler och hävda att islam är ett hot mot vår civilisation.

Men det är tal som får motparterna att gå i försvarsställning och mobilisera stöd för detta bland dem som skulle kunna vara frihetens vänner. Det är inte med rysskräck och islamofobi som denna kamp lättast vinns, utan genom att framställa kampen som en feministisk fråga.

Den som vill ha framgång i politisk kamp måste vara lite listig. Feminismen kan handla om något mer än om hur kvinnor (och på sitt sätt män) förtrycks av ett könsmönster. Det kan vara ett annat sätt att välja strid med sina fiender. En strid som synes handlar om kvinnors rättigheter – men egentligen riktar sig mot totalitära läror och vidskepliga religiösa trossystem.

Om vi väljer våra strider är det klokt att skapa ett ideologiskt frontavsnitt som gör att motståndaren får svårt att vinna stöd för sin sak. Feministisk utrikespolitik kan därför handla om att smälla på civilisationens dödgrävare där de har svårast att försvara sig.

Således. Det kan mycket väl vara så att den rödgröna regeringen återupplivat Olof Palmes aktivistiska hållning. Men på ett annat sätt än vad nostalgivänstern begriper.

Det är inte med rysskräck och islamofobi som denna kamp lättast vinns, utan genom att framställa kampen som en feministisk fråga.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev