Anna-Karin Grahn: ”Vad har du arbetat med? Vad har du för utbildning? Vad kan du?”

Väldigt ofta diskuteras kompetensbrist och väldigt ofta finns personer på fel plats. Hur är det möjligt för de två att mötas?

Jag jobbar som rektor. Till mitt förfogande har jag personal i diverse roller från Sveriges och världens alla hörn. Människor som flyttar inom landet och invandringen har gett oss kompetenser av alla möjliga slag.

För några år sedan arbetade jag med vuxna som fick hjälp att ta sig ut i arbetslivet. Där fick jag se och uppleva hur olika våra erfarenheter, utbildningar och färdvägar ser ut. På grund av dessa erfarenheter är jag alltid lite nyfiken på människors utbildningar och förflutna. Jag frågar alltid: ”Vad har du arbetat med? Vad har du för utbildning? Vad kan du?”.

Många kanske inte vill stoltsera med sina ”gamla kunskaper”. De kanske inte tror dessa är värda något längre. Men det är de. Alla erfarenheter bygger en människa. Vare sig någon jobbat som fritidsledare innan hen blev lärare, eller är universitetsutbildad ingenjör från något annat land innan hen blev skolans vaktmästare så kan vi alltid hitta lämpliga uppgifter och roller.

LÄS OCKSÅ: Anställningsbar eller i behov av kurs - här avgör språktestet 

Förr pratades det om läkare som körde taxi. De finns kanske nu också, men vad jag med säkerhet kan säga är att det finns en hel del högt kvalificerade personer som har okvalificerade arbeten och jag vet faktiskt inte var det går fel. 

Är det Arbetsförmedlingen och privata aktörer som önskar få ut folk i arbete så till den grad att tidigare utbildningar och anställningar inte ses som viktiga? 

LÄS OCKSÅ: Så får långtidsarbetslösa jobb genom upphandling

Det jag vet är att vi inte kan lita på att den som ska göra jobbet berättar allt för sin arbetsgivare. En lite försiktig person kommer inte att säga: ”Jag kan det här”. Chefen måste helt enkelt fråga.

Det pratas om snabbspår och visst finns dessa, men varför missar dessa spår att bjuda in kunniga deltagare och låter människor med goda kvalifikationer och bristyrken hamna på ställen där både status och lön är låga. Vad gör vi med dessa människor? 

Jo, vi berättar för dem att de inte är värdefulla för oss, att deras skolår varit förgäves.

Som exempel vill jag ta en person i min organisation. Högutbildad från hemlandet och sedan här i Sverige satt på skolans enklaste arbetsuppgifter. Ingen visste att det bland oss fanns en civilingenjör med god kompetens i matematik, NO och tekniska ämnen. En person som nu till slut ska komplettera sin kompetens med en lärarutbildning.

Vi chefer måste våga ställa frågorna och få de där oväntade svaren. Och vi måste våga tänka hur den där oväntade kompetensen kan användas i just vår organisation och våga tänka utanför boxen. Då lyfter vi den enskilde och organisationen får sig ett kompetenslyft.