Nils Karlsson: Vad gör du om politikerna ber dig att mikra kattungar?

Den 9:e december publicerade Dagens Samhälle en lågmäld krönika av Peter Santesson, opinionschef på Demoskop, om vad han tror kommer bli 2020-talets stora politiska kris. Det är en text som jag ofta återkommer till. Den lämnar inte mina tankar. Jag tycker givetvis att ni ska läsa den, men kortfattat handlar den om hur tjänstemän ska agera om de sätts att genomföra beslut från en regering de inte anser vara legitim.

Frågan är större än så. En tjänsteman ska genomföra de beslut som de styrande politikerna klubbat. Det är den grundläggande funktionen för tjänstemän oavsett om de arbetar i en statlig myndighet eller i en kommunal förvaltning. Väljarna har i en demokrati rätt att förvänta sig att tjänstemännen utför de uppgifter som de folkvalda beslutar om.

Men vad händer om man som tjänsteman får i uppdrag att utföra något som är moraliskt fel? Numera kan politiska styren bytas ut över natten, konstiga koalitioner bildas, och styret på nämndsnivå kan plötsligt bestå av oerfarna politiker från partier som växer snabbare än de hinner rekrytera kompetens. Mitt favoritexempel på något som är objektivt moraliskt fel är att köra levande kattungar i mikrovågsugn så jag använder det i detta resonemanget också.

Anta att politikerna beslutar att ge förvaltningen X, där du jobbar, i uppgift att samla in och köra kattungar i mikrovågsugn. Du är en klok människa så du vet att det är moraliskt fel att mikra ihjäl kattungar. Samtidigt så vet du att demokrati är ett bra sätt att styra ett samhälle och att demokrati innebär att göra som majoriteten vill. Att majoriteten vill något påverkar dock inte dettas moraliska värde. Det är fel att mikra kattungar alldeles oavsett vad majoriteten tycker i frågan.

Så nu har du några alternativ. För det första kan du strunta i att det är moraliskt fel, helt enkelt köra igång mikron samt skylla på att du bara lyder order.

För det andra kan du lyda order under protest och engagera dig i ett parti som vill stoppa kattmikrandet.

För det tredje kan du säga upp dig så att du slipper mikra kattungar.

Och slutligen, för det fjärde, kan du vägra och kanske till och med släppa katterna fria och sabotera mikrovågsugnen. Men i alla fall vägra.

De första tre alternativen har fördelen att de inte underminerar demokratin och att väljarna faktiskt får den politik de har röstat på. Den självklara nackdelen är förstås att de leder till att kattungarna mikras. Att säga upp dig skulle också ha den ytterligare nackdelen att förvaltningen troligen skulle rekrytera någon som verkligen är en mästare på att mikra katter.

Det fjärde alternativet leder till att du, i alla fall tills du får sparken, hindrar mikrandet. Det kräver mycket mod men att agera moraliskt rätt är ofta kostsamt. Den egentliga frågan är alltså om demokratin har rätt att tvinga människor att agera orätt och det är en fråga jag misstänker kommer ställas på sin spets flera gånger de kommande tio åren. Jag anser att vi måste stå ut med mycket i en demokrati, den är troligen värd mer än några katter, men att det finns en gräns. Och om den passeras måste alla ha modet att säga stopp.