Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Ut med godhetens månglare ur välfärdstemplet

Det har kallats skyltfönsteraktiviteter: ett tidsödande idisslande av självklarheter och plattityder som avleder uppmärksamhet från det som verksamheten egentligen syftar till. Så får vi också rapporter om hur Skolinspektionen granskar jämställdhetsplaner istället för undervisningskvalitet och universitet som rekryterar efter kön istället för forskningsmeriter.

Publicerad: 17 februari 2015, 04:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SkatterVälfärdstjänsterVälfärd

Ni har sett det i medierna: det uppdagas att en anställd på ett vårdboende har betett sig illa mot brukare. Ansvarig politiker kallas in.

”Vi ser mycket allvarligt på det inträffade. Därför ser vi nu aktivt över formuleringarna i vår värdegrund”.

Genuskonsulter, hållbarhetsgurus och värdegrundsexperter lever på att övertyga privata och offentliga kunder om att de behöver dokumentera sina goda föresatser i en uppsjö av planer och mål för att hålla ryggen fri om det börjar blåsa. Och politiker och företagsledare har ett intresse av att kunna skaka fram en snabb och enkel manöver vid oönskad medial uppmärksamhet.

Ändå är det få som ifrågasätter det uppenbart orimliga i att ett reviderat dokument i sig skulle vara empatiskapande. Eller det märkliga i att översätta en enskild individs agerande till ett värdegrundsproblem som omfattar hela personalstyrkan. För nog kan man anta att den stora majoriteten som söker sig till professionen snarast har en ovanligt välutvecklad vilja att hjälpa, bota och lindra, även om ingen bransch är undantagen några ruttna ägg?

Organisationsforskaren Mats Alvesson kallar det för skyltfönsteraktiviteter: ett tidsödande idisslande av självklarheter och plattityder som avleder beslutsfattarnas och väljarnas uppmärksamhet från det som verksamheten egentligen syftar till och åstadkommer.

Oklarheten i alla målbilder som politiken, i armkrok med det godhetsindustriella komplexet, har fört in i skola, vård och omsorg – social rättvisa, kompisskap et cetera - bidrar till målkonflikter som till slut aktivt förhindrar måluppfyllelse. Så får vi också rapporter om hur Skolinspektionen granskar jämställdhetsplaner istället för undervisningskvalitet och universitet som rekryterar efter kön istället för forskningsmeriter.

Inget av detta gör oss till bättre människor. Däremot får vi sämre välfärd.

Med en annan utgångspunkt hade därför civilminister Ardalan Shekarabis nationella turné mot New Public Management (NPM) kunnat göra reell nytta. Det finns problem med den ängsliga marknadsanpassning som välfärden lyder under. Men det har inget med vinstintresse att göra.

Snarare är det politiseringen, inte ”marknadifieringen” av styrningen av våra offentligt finansierade verksamheter som skulle behöva genomgå en kritisk genomlysning. Det finns inga gränser för mängden stora och små samhällsuppgifter som välfärdens professioner nu förväntas bära på sina axlar; ingen tydlig prioritetsordning för cheferna att mäta mot. Det skapar maktlöshet och frustration, och bidrar inte till att utveckla den utvärderingskultur som behöver mogna och utvecklas; snarare än avvecklas.

Att rensa bland alla goda intentioner är förstås en Sisyfosuppgift, och det vore en sensation om att den begåvade men hårt påpassade Shekarabi skulle vara beredd att ta den striden.

Men på systemnivå skulle man komma en bra bit bara genom att kasta ut godhetsmånglarna ur det svenska välfärdstemplet. För en gångs skull har Jonas Sjöstedt rätt: ytterst handlar det om vad våra skattepengar går till.

Karin Svanborg-Sjövall, vd för tankesmedjan Timbro

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev