Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Ungdomar överger 254 av 290 kommuner

Mer än andra nationer har vi svenskar såväl avskaffat beroendet av Gud som ersatt familjeberoenden med kollektiva omsorger. Denna frihetliga statsindividualism sätter i dag djupa spår i de demografiska kartorna. Till exempel när ungdomar flyr landet för att leva den urbana livsstilen.

Publicerad: 23 oktober 2014, 08:40

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

LandsbygdenTillväxtRegionalpolitikUngdomar

När orden ”barn” och ”ungdomar” kommer ur munnen på politiker och samhällsdebattörer ackompanjeras de ofta med sentimentala vädjanden. På slutet hörs det retoriska tillägget ”barnen är ju framtiden”. Detta för att understryka att vi har med en ödesfråga att göra. Personligen föredrar jag framtidsdebatter utan hötorgsschabloner med barn med gigantiska tårar rullande på kinderna.

Demografin är dock samhällsekonomins tyngdlag. Antalet barn, ungdomar, arbetande vuxna, pensionerade, sjuka – hur grupperna fördelar sig styr den offentliga välfärden. Var den arbetande tredjedelen bosätter sig avgör kommunens förmåga att ta hand om sina barn, ungdomar och pensionärer. Och när barn blir vuxna skattebetalare blir de också den framtid som politikerna pratar om.

Ingenting påverkar männi­skors val som personliga band (speciellt kärleksrelationer) och möjligheterna att förverkliga sina livsdrömmar. Sverige är ett rationellt, sekulariserat land där relationer inte längre är lika livsnödvändiga, tack vare modernismen och välståndet. I globala studier – till exempel World Values Survey – träder svenskarna fram som ett extremt folk.

Mer än andra nationer har vi som individer avskaffat beroendet av såväl Gud som mammon och ersatt familjeberoenden med kollektiva omsorger. Denna frihetliga statsindividualism, som omger uppväxande barn och ungdomar i Sverige, sätter i dag djupa spår i de demografiska kartorna.

En som följer ungdomars val är Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Hon har bland jämfört antalet 18-åringar i landets 290 kommuner 2006 med antalet 25-åringar 2013. Det vill säga sökt svaret på frågan om hur många som väljer att stanna kvar i kommunen.

Resultatet av Mellanders studier kan inte sägas vara uppmuntrande för de som kräver att hela landet ska leva. Ungdomarna överger nämligen 254 av 290 kommuner. Bara 36 kommuner har en positiv utveckling, enligt statistiken. Om ungdomar är framtiden, så uppfattar de att framtiden finns i större städer och urbana regioner.

”Städer drar ifrån för att de kan erbjuda en livsstil som mindre platser aldrig har en chans att konkurrera med. Detta måste vi förstå för att kunna förhålla oss till den omvandling där Sverige delas i två delar och de unga flyr till städerna”, skriver Charlotta Mellander på bloggen Vertikals.se.

Ungdomen speglar trenderna i vår tid; digitalisering, urbanisering och individualism. De ansluter sig till människofloderna, vilka oavbrutet söker sig till handelsplatser och hamnstäder i jakten på den egna lyckan. Skillnaden i dag mot förr i tiden är det höga tempot i omvandlingen.

Sverige är ett rationellt, sekulariserat land där relationer inte längre är lika livsnödvändiga, tack vare modernismen och välståndet. I globala studier – till exempel World Values Survey – träder svenskarna fram som ett extremt folk.

Mats Edman, Chefredaktör Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News