Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Underhållande och flammande om demensvård

Dåliga scheman, människofientliga chefer och en förlorad ork att bry sig – allt detta och andra sidor av den föga glamorösa äldreomsorgen skildras i romanen Som får ditt hjärta att sjunga.

Publicerad: 15 december 2015, 05:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

PrivatiseringÄldrevårdUndersköterskor

Det är svårt att föreställa sig en underhållande insidesrapport från demensvården. Jannika Häggström visar i sin roman ”Som får ditt hjärta att sjunga” att det går att skriva en sådan. Hennes berättelse ställer frågor som: hur mycket av udda beteenden beror på demens och hur mycket beror på att personalgruppen bestämt sig för att ingen ska lyssna på de boende? Det är centralkonflikten som redan dag ett på nya drömjobbet blir tydlig för Mia, bokens oerfarna huvudperson.

Det finns få skönlitterära arbetslivsskildringar från äldreomsorgen. Det har inte bara med sekretessen att göra, utan också verksamhetens föga glamorösa karaktär. ”Jag är bajsexpert”, som Mia sakligt förklarar när dementa Ingegerd har bajsat på sig i matsalen – och kollegerna anser att Ingegerd inte bör få den uppmärksamhet som ett blöjbyte innebär. Mia klarar inte av att följa personalens rutin: inte prata med och inte lyssna på de boende.

Häxan i den här historien bär namnet Dolores, av dolor: smärta. Hon har enligt författarens efterord uppgiften att ”personifiera det inom mig själv och andra som jag har allra svårast att förhålla mig till: att inte orka bry sig, att inte se, att vara inkrökt i sig själv”. Författaren tror att Dolores lider värst av alla romanens figurer: ”Om du har någon kärlek över, ge den till Dolores. Hon behöver den.”

Kapitlet ”Om undersköterskans samhällsställning i dagens Sverige” utgör ett flammande debattinlägg mot privatisering av äldreomsorg. Jag grips av personligt raseri och ringer Kommunal: finns det verkligen sådana företag som skildras här, som driver äldreboenden helt utan heltidstjänster? Så att den som vill kunna leva av sin inkomst förutom sin deltidstjänst måste ingå i en inringningspool och ständigt vara redo att rycka ut på extra timmar?

Småbarnsföräldrar kan glömma drömmen om de extra pengarna: innan de hinner ringa barnvakten har någon annan tackat ja. Det privata företaget avskaffar omgående önskeschemat, där personalen samarbetade om att fördela sina arbetspass. Stämpelkort införs och restid räknas inte. Timanställda kan ha korta arbetspass med långa resor mellan. En deltid kan spridas över en hel dag med två betalda arbetstimmar i lön. Jo, visst finns det sådana företag, bekräftar Kommunal.

Detta skamliga utnyttjande pågår samtidigt som politiker av alla kulörer pratar om vikten av fler heltider i äldreomsorgen. Medan de lägger ut gamla på ”äldreauktion” – den som erbjuder billigaste omsorgen får uppdraget. Ingen vet hur många företag som driver omsorg utan heltidstjänster, eller hur stor del av verksamheten som bygger på inringda timvikarier.

Politiker måste börja kräva information om arbetsvillkoren. Det är ingen långsökt misstanke att besparingar i kommunala budgetåtstramningar slår ut som ökade sjukskrivningskostnader. Och då handlar det om många miljarder. Dåliga scheman och människofientliga chefer i vård och omsorg förklarar en stor del av den ökning i sjuktalen som pågår nu.

”Jag är bajsexpert”, som Mia sakligt förklarar när dementa Ingegerd har bajsat på sig i matsalen – och kollegerna anser att Ingegerd inte bör få den uppmärksamhet som ett blöjbyte innebär.

Åsa Moberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News