Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag16.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Tveksamt om alla utsträckta händer är så bra

Det är många utsträckta händer i politiken nu. Är det så bra, egentligen? Hinner Stefan Löfven och hans stab sätta sig ner och idka idéarbete inför valet 2018? Ni vet lite långsiktigt. Bortom nästa regelskärpning, gränskontroll och presskonferens. Eller blir det ännu ett val där höger-vänsterdimensionen ersätts av det som SD, Fi och MP vill prata om? \

Publicerad: 25 november 2015, 05:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

StockholmSocialdemokraternaFlyktingpolitikExtremismTerrorism

Männen på bussen från Ribersborg i Malmö är i sextioårsåldern. De hörs. De har kallbadat och det ångar lätt från deras öppna kragar vid busshållplatsen.

Deras dialog, inte särskilt högljudd, men rak, handlar om IS, om sossarna som släppt in muslimer till landet och som ”varit naiva”.

Jag rycker till inför de sista orden, som låter som de som efter några dagas terrorjakt gled ur statsminister Stefan Löfvens mun. Då gällde det terrorresenärer, nu gäller det hela klabbet: dagens Sverige.

Hade gubbarna inte varit så timida hade jag kanske sagt något, men nu sitter jag i stället och funderar på ordens och rädslans vandringar. Hur saker förs vidare, hur man måste vara mycket försiktig med sina liknelser, sina ordval.

Nu förvandlades statsministerns uttalande, säkert hårt snickrat av talskrivaren Anders Utbult och statsministerns kansli, till SD-propaganda i munnen på vad jag gissar är två kärnväljare.

Ett par dagar senare på en thaikrog vid Hornstull i Stockholm. Ett annat hukande par. Nu en kvinna i femtioårsåldern och hennes vuxne son. De talar också lågmält med varandra med en märklig intensitet, ja nästan aggressivitet. Sonen docerar: ”Nä nä, du får ingen balkong, morsan. Glöm balkong.”

”Varför då”, frågar hon och det känns lite som att hon sträckt fram en handfull mynt i en godisaffär och nekats köpa klubban hon vill ha.

”För att du bara har fem mille efter farsan. Då blir det ingen balle.”

Jag hostar nästan ut bambuskottet jag har i munnen när jag hör det sista. Inte för att jag längre upprörs av ordet balle (unga människor i Stockholm verkar ogenerat kalla balkong för det).

Utan för summorna. Vad är det för städer vi får om fem miljoner inte räcker till en balkong? Jag antar att de har fel. Allt handlar om läget. Det finns ställen i Stockholm där man får en lägenhet med balkong för fem miljoner, jag lovar, men det var inte de områdena som efterfrågades här.

För mor och son här är detta så utanför kartan att detta andra Stockholm inte finns.

Med segregation, dåliga skolor och en bostadsmarknad som kapsejsat blir det så.

Vi lever på många sätt i ett samhälle som illustreras ganska väl av de två samtalen jag överhörde med ett par dagars mellanrum. Ett Sverige där vi antingen talar bostadspriser och bostadskarriär eller flyktingar och terror. Ett Sverige där några tar hissen upp och andra hissen ner, båda resorna handlar i grund och botten om oro för framtiden.

Psykologisk forskning, bland annat av nobelpristagaren Daniel Kahneman och hans kollega Amos Tversky visar vad som på psykologispråk kallas förlustaversion.

Vi människor är mycket mer rädda för att förlora något som vi har än vad vi är lockade av att vinna något vi ännu inte har. Särskilt gäller det vår livsstil.

Samtidigt har identitetspolitiken, frågor som inte rör samhällsekonomi, ekonomisk fördelning och välfärd, exploderat det senaste året.

I Katalys valanalys ”Utan segel i vänstervinden” tolkade vi det bleka valresultatet för de rödgröna som en konsekvens av att höger-vänsterdimensionen försvann i valet och helt ersattes av det som SD, Fi och MP ville prata om.

De andra var mestadels överens. Politik blir sina konflikter. Är S och M överens är det annat som får uppmärksamheten.

Jag undrar hur Stefan Löfven och hans stab tänker. Om de hinner sätta sig ner och idka idéarbete. Ni vet lite långsiktigt. Bortom nästa regelskärpning, gränskontroll och presskonferens.

Varför ska folk rösta på Socialdemokraterna 2018? Vilken är reformen? Vilken är visionen? Går det att förena de som tar hissen nedåt och de som saknar balkong och är på väg uppåt?

Det är många utsträckta händer i politiken nu. Är det så bra, egentligen? Eller har vi som man säger ”varit naiva”?

Ett Sverige där vi antingen talar bostadspriser och bostadskarriär eller flyktingar och terror. Ett Sverige där några tar hissen upp och andra hissen ner, båda resorna handlar i grund och botten om oro för framtiden. \

Daniel Suhonen

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev