Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag06.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Tvång att följa svenska seder gör oss omoderna

Ett parti som har feminism på dagordningen kan sträva efter att deras företrädare hälsar på samma sätt på män som kvinnor. Men i samhället som helhet? Där bör vi vara ödmjuka inför olikhet.

Publicerad: 11 maj 2016, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

FeminismReligionIslamIslamism

För några år sedan gjorde jag en resa till Iran. Jag höll på med en bok om två svenska byggjobbare som hade suttit 14 månader i ett iranskt fängelse, dömda för spioneri trots att de helt uppenbart var oskyldiga. Jag ville se landet med egna ögon.

Under besöket slogs jag av kontrasterna. Å ena sidan det formella Iran, med strikta klädregler. Alla kvinnor bär slöja, och kontrollen av medborgarna är stenhård. Det religiösa väktarrådet styr normer och lagar.

Å andra sidan mötte jag ett böljande och modernt iranskt samhälle, främst i huvudstaden Teheran, där nästan ingen verkade gilla eller egentligen bry sig särskilt mycket om regimens regler.

De lydde för att det var nödvändigt, men slöjorna åkte av så fort de kom hem efter jobbet. Jag blev bjuden på drinkar och fester och upplevde inte någon större kulturell skillnad mellan de jag mötte där nere och mina vänner i Sverige.

Den stora skillnaden är att Irans unga befolkning tvingas följa regimens koder och regler. Regimen tillåter ingen mångfald. Människor ska passas in ett mönster som den definierat som rätt, tvingas följa regler som ska gälla för alla trots att det finns ett par dussin etniska och religiösa grupper i Iran.

De flesta i Sverige skulle nog skriva under på att detta är orimligt. Fel. Dåligt. Gammaldags.

Det underliga är att en del av dem som omedelbart (och med rätta) fördömer Iran också tycks anse att det svenska samhället borde bli mindre tolerant och öppet för en mångfald av kulturella yttringar och sätt att leva.

För en tid sedan skrev jag en krönika som gick ut på att ett svenskt samhälle som vill vara liberalt bör acceptera både olika sätt att hälsa och separata badtider.

Alla avvikelser kan förstås inte tillåtas. De mänskliga rättigheterna måste vara okränkbara. Därför är det förbjudet med barnaga eller månggifte. Därför bör man reagera hårt om tjejer i förorten pressas att leva traditionellt mot sin vilja. För att ta några exempel.

Det är också tänkbart att sammanslutningar i samhället har snävare regler. Ett parti som har feminism på dagordningen kan till exempel sträva efter att deras företrädare hälsar på samma sätt på män som kvinnor.

Men i samhället som helhet? Där bör vi vara ödmjuka inför olikhet.

Det hindrar inte att vi även strävar efter ökad individuell frihet, jämställdhet och jämlikhet, men det arbetet måste ta plats i samhället som det ser ut, inte i en tänkt värld där vi tror att det hjälper att förbjuda allt vi inte gillar.

Efter publiceringen av den texten kom en flodvåg av hatmejl. Det här citatet sammanfattar det mesta:

”Så sorgligt att läsa vad en vänsterpajas som du skriver om att hälsa i Sverige. Tycker du skall konvertera till islam där passar fundamentalister som du bäst. Om man bor i Sverige är det svenska seder som gäller ingenting annat.”

Svenska seder i Sverige. Iranska seder i Iran. Och det skulle vara tecken på ett modernt Sverige?

Jag hoppas att det är fler än jag som inser att den här upprörde brevskrivaren har mer gemensamt med mullorna i Iran än med mig.

Svenska seder i Sverige. Iranska seder i Iran. Och det skulle vara tecken på ett modernt Sverige?

Jesper Bengtsson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev