Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag07.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Tiggeriförbud hjälper S komma åt arbetarklassen

Det finns en stark koppling mellan SD:s framgångar och att tiggarna dök upp utanför ICA. Och den socialdemokratiska partiledningen gör bedömningen att det vore klokt att innan nästa val vinna tillbaka arbetarklassen från SD och Moderaterna.

Publicerad: 19 augusti 2016, 13:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SocialdemokraternaSverigedemokraternaTiggeriförbud

Ännu på sextiotalet fanns det gårdfarihandlare, nasare, lösdrivare, pilsnergubbar, bettlare, luffare och kringstrykare i vårt land. Eller bara vanliga tjocka gubbar med dragspel som stod på gårdarna och spelade i förväntan om en liten slant.

Dessa försvann när det välfärdsindustreilla komplexet expanderade och socialpolitiken gradvis nationaliserades. Men med globalisering och EU-medlemskap är vi nu återförda till det normala, nämligen att det finns mänskligt armod.

Luffaren har kommit tillbaka.

Det regeringen nu gör är att de skickar en försöksballong för att stävja problemet med tiggeriet.

Det är förstås riskabelt. Förutom att Miljöpartiet, som har problem sedan förr, gått i taket kommer delar av integrationsindustrin att reagera negativt.

Och Socialdemokraternas aktivister - som tvingades ducka när det gällde flyktingstoppet - har här en större möjlighet att öppet protestera mot en politisk utveckling de ogillar.

Det finns förvisso ett antal lättbegripliga motargument mot ett förbud.

• För det första frihetsargumentet. Hur kan vi förbjuda människor att räcka ut en hand?

Visst, det är riktigt. Men frihetsprincipen innebär också att ingen är skyldig att försörja någon annan. I synnerhet inte ovillkorligt. Eller någon från ett annat land.

• För det andra sägs att ett tiggeriförbud inte är en lösning på problemet.

Visst, det är också riktigt. Men det finns ingen levande människa som påstått det heller, därför är det argumentet moralistiskt vrövel.

Vad regeringen hintar om är inte ett nationellt förbud, utan att möjliggöra för kommunerna att själva införa ett förbud. Och därmed, som den svenska modellen föreskriver, följa principen om kommunalt självstyre. Det finns lokala lösningar på tiggeriproblematiken. Låt den lokala verkligheten vara vägledande. Och kommunmedborgarna bestämma.

• Ett tredje motargument är förstås att Socialdemokraterna nu anpassar sig efter Sverigedemokraterna.

Visst, också helt rätt. Den socialdemokratiska partiledningen gör bedömningen att det vore klokt att innan nästa val vinna tillbaka arbetarklassen från SD och Moderaterna. Ett sätt att klara detta uppdrag är att skicka en tydlig signal till väljarna om att partiet förstått missnöjet. Det finns en stark koppling mellan SD:s framgångar och att tiggarna dök upp utanför ICA.

Folk tror nämligen vad de ser med egna ögon, inte vad politikerna babblar om i medierna.

Socialdemokraterna skulle göra en annan bedömning om det vore så att de flykting- och tiggarvänliga partierna MP och V hade stora framgångar i opinionen. Men så ser det inte ut.

Troligtvis spelar statsministerns folkliga belastning in här. Han känner ännu alltför många hel- eller halvvanliga människor, sådana som inte är gängse politiskt korrekt ”fiiiinvänster”. Vilket leder till en annan input av åsikter än vad som är vanligt bland oss champagnesossar.

Vad Stefan Löfven egentligen vill är att svenska folket inte ska behöva rösta på SD för att få en förändring av migrationspolitiken.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev