Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Tidsandan talar till Vänsterpartiets fördel

Tidsandan har slagit om till populism, samtidigt som socialdemokratin är trött, Miljöpartiet skandaliserat och borgerligheten blivit griniga och destruktiva. Vänsterpartiet har ett gyllene tillfälle att omdefiniera sig som ett mer realistiskt parti, men utan att tappa förmågan att artikulera människors vrede. Det vore konstigt om ett sådant parti inte får framgångar.

Publicerad: 9 maj 2016, 09:56

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Vänsterpartiet

Om Vänsterpartiet hade genomfört sin nyligen avhållna kongress med sextimmarspass – och beslutat att partiets ledning på samma sätt ska dosera sina arbetsinsatser framöver – så skulle det gjort intryck. Men eftersom en sådan omläggning vore ett idiotiskt slöseri med kompetens och direkt katastrofalt för möjligheten att klara konkurrensen med andra partier så blev det inte så.

Tydligare än så kan inte dumheten i förslaget med sex timmars arbetsdag exemplifieras. Och tydligare än så kan inte den lättja med vilken vi utomstående behandlar Vänsterpartiet demonstreras.

Det vanliga sättet att såga partiet är att lyfta fram dess opportunism och verklighetsfrånvända vänsterpopulïsm, av typen jobba mindre för bibehållen lön. Lägg till detta några citat av förre partiledaren CH Hermansson om Stalins storhet, eller Lasse Werners gratulationstelegram till östtyska diktatorer, så är poängen hemma. Under den välfärdskramande empatiska vänsterkappan sticker den bolsjevikiska bockfoten fram. Om vi inte passar oss börjar det med stopp för vinster i välfärden och slutar med ett folkhemskt Gulag.

Men kanske borde vi inte göra det så enkelt för oss. Det finns tecken på att Vänsterpartiet försöker ta sig ur det idealistiska träsk som murens fall tvingade ner dem i.

Den händelsen skapade vänsterpartister som med moraliska argument gick till storms mot tjyvsamhället. De stygga kapitalister som inte läst sin morgonbön ordentligt och därför gett sig ut på rövarstråt i välfärden. Dessutom klagade de på att politiken gått åt höger. Samtidigt som de själva gjorde den längsta resan av alla i den riktningen när de plockade bort kommunismen ur sitt partinamn.

Partiets nuvarande idealism kontrasterar starkt till den tid när vänsterpartisterna använde marxismens analytiska glasögon. Då förstod de att kapitalisterna inte var profithungriga av elakhet utan att de gjorde som de gjorde därför att det var naturligt för dem att agera på detta sätt. Systemet driver dem. Och med Lenin kunde partiet på den tiden göra iskalla maktanalyser, skapa tydliga strategiska mål och pragmatiskt avväga vilken taktik som var den rätta, utan att moralisera.

Men detta rasade samman med 80-talets förändrade tidsanda, murens fall och genomslaget för den postmodernistiska relativismen. Marx och Lenin fick ge vika för feminism och ekologism. Vänstern i Sverige förvandlade sig också till en intressevänster – som försvarare av offentlig sektors rätt att expandera och monopolisera, vilket gav nyliberalismen en lättköpt seger. Vänsterpartiet förvandlades således till ett gäng moraliskt högstående avmastade kommunister som sjöng med änglarna.

Men som sagt, nu tyder mycket på att vänsterpartiet är på väg upp ur detta moralträsk och omdefinierar sig som ett mer realistiskt parti, men utan att tappa förmågan att artikulera människors vrede. Det vore konstigt om ett sådant parti inte får framgångar. Tidsandan har slagit om till populism, samtidigt som socialdemokratin är trött, Miljöpartiet skandaliserat och borgerligheten blivit griniga och destruktiva.

Det finns plats för ett fulparti på vänsterkanten. Som arga och irriterade människor kan rösta på. Men ett parti som samtidigt visar att det kan göra skillnad. Klarar inte vänsterpartisterna av detta nu, då kommer de aldrig att göra det.

Det finns plats för ett fulparti på vänsterkanten. Som arga och irriterade människor kan rösta på. Men ett parti som samtidigt visar att det kan göra skillnad.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Vänsterpartiet

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News