Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Annika Ekvall: Tänk på farfar nästa gång hälsoskyddsinspektören knackar på dörren

När de basala hygienrutinerna inte upprätthålls är det farfar på hemmet och den personal som vårdar honom som betalar priset. Tänk på det nästa gång din verksamhet ska få tillsyn av de kommunala hälsoskyddsinspektörerna.

Publicerad: 3 november 2021, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

CoronavirusetKommunerÄldreboendeAnnika EkvallCoronakommissionen

I dagarna kom coronakommissionens andra delbetänkande. Jag har skummat både del ett och två och undrar när kommissionen ska ta upp kommunens miljöinspektion. Den nämns bara på ett ställe, och då talar man i stort sett om att den finns.

Vi har alla hört begreppet ”basala hygienrutiner”. Hygien har att göra med att skilja smittat material från osmittat genom till exempel skyddsutrustning, städning och handtvätt. Rutin betyder att detta ska ske ordnat och regelbundet. Och basal betyder grundläggande. Sammantaget betyder detta att exempelvis ett äldreboende ska se till att all personal, alltid, agerar på ett sätt som hindrar smittspridning. Oavsett om någon smittsam sjukdom är aktuell eller inte. 

När det gäller äldreboenden är det den kommunala miljönämnden som ska säkerställa att detta sker. Hälsoskyddsinspektörer ska besöka äldreboenden och kontrollera att det upprätthålls en god hygien. 

I den bästa av världar besöks ett äldreboende varje år. En inspektör intervjuar personalen om hur det går till när de arbetar. Hur hålls smutsiga och rena flöden isär? Hur ofta städas toaletterna? Hur hanteras smittfarligt avfall? Man kontrollerar att det finns skriftliga rutiner och fungerande system för hur man introducerar ny personal och vikarier. Förråd inspekteras så att desinfektionsmedel, handskar och förkläden finns på plats. Om något inte fungerar skrivs en rapport, och rättas inte bristerna till kan det skrivas ett föreläggande. Men det bästa är förstås om huvudmannen rättar till bristerna utan förelägganden. 

Tyvärr visar rubriker i medierna att detta inte har fungerat överallt. Personal har larmat om brist på skyddsutrustning och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) visar i en rapport att långtifrån alla följer de basala hygienrutinerna. Man kan fråga sig varför. Tillsynen är inte till för att ställa till besvär, utan för att vara ett stöd. Den borde därför välkomnas. Den ska också höja lägstanivån och se till att det inte går att slarva och fuska utan att bli upptäckt. 

I vissa fall kan det vara tufft för en kommunal inspektör att bedriva tillsyn på de kommunala verksamheterna. Att följa regelverket kan ta tid och föra med sig kostnader, vilket inte alltid är så populärt. Man kliver ju in och lägger sig i sina kollegors verksamhet och ställer krav som är besvärliga och dyra. Måste man verkligen vara så petig?

Det lömska är att det ofta går bra ändå. Finns det ingen smitta i cirkulation kan man ju slarva utan att alla blir sjuka. Man invaggas i falsk trygghet. Men poängen är att man inte vet i förväg när man måste vara noggrann! Bakterier och virus syns inte, man märker bara dess effekter. Och när sjukdomen sprider sig är det för sent. Det är därför det heter basala hygienrutiner. Det vill säga hygienrutiner som alltid ska iakttas. 

Jag ser fram emot coronakommissionens slutrapport. Jag hoppas att den svarar på frågan om vad som hänt. Har kommunernas miljönämnder inte gjort sin tillsyn? Eller har äldreboendena haft tillsyn men inte följt inspektörernas uppmaningar? Varför inte, i så fall?

Oavsett vilket är det farfar på hemmet och den personal som vårdar honom som betalar priset. Tänk på det nästa gång din verksamhet ska få tillsyn.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Annika Ekvall

Skribent och chef med lång erfarenhet av offentlig sektor

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev