Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Ta kraven på nystart för psykiatrin på allvar

Det är lätt att förlöjliga den förre psykiatrisamordnaren Anders Printz för att det tog så lång tid för honom att inse vidden av dagens systemfel i psykiatrin, men hans krav på nystart borde tas på allvar. Den stora kompetens som samlas hos anhöriga och patienter måste då vara grunden.

Publicerad: 21 september 2016, 04:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

PrimärvårdPsykiatriAnhörigvård

Den tidigare statliga psykiatrisamordnaren Anders Printz slog larm i P1:s morgoneko häromdagen: psykiatrin är organiserad med ett uppifrånperspektiv, inte utifrån patienternas och anhörigas behov. Med anhörigerfarenheter från 1990-talet (redovisade i Adams bok 1999) vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när en vårdbyråkrat äntligen fått den personliga anhörigerfarenhet som gör att han fattar hur illa det är ställt.

Vi som undrar hur den centrala byråkratin tänker i dag kanske söker svar i den statliga utredningen Effektiv vård, SOU 2016:2 av den nationella samordnaren Göran Stiernstedt. ”Många viktiga områden har valts bort och behandlas inte alls av utredningen” fastslås i en rubrik på sidan 60. Läkemedel tillhör det bortvalda, liksom högspecialiserad vård och rehabilitering. Ganska viktiga områden kan man tycka. Psykiatrin nämns inte, det tolkade jag optimistiskt som att den skulle finnas med.

Sedan 2010 har två tidigare nationella samordnares utmärkta arbete försvunnit i någon byrålåda på socialdepartementet: den nationella psykiatrisamordnaren Anders Miltons Ambition och ansvar (SOU 2006:10) och Gerhard Larssons Bättre insatser vid missbruk och beroende (SOU 2011:35).

Multisjuka äldre står i centrum den här gången. De utgör onekligen en stor och vårdkrävande grupp, men var fjärde patient på vårdcentralerna söker i dag för psykiska problem. Utredningens förslag om remisstvång till slutenvården väckte mest uppmärksamhet.

Besöksströmmen ska (som vanligt) vändas mot vårdcentralerna: ”Primärvården ska vara lätt tillgänglig för befolkningen under dygnets alla timmar”. Det låter som en lika avlägsen dröm som idén att politisk ideologi i beslut om vårdens organisation ska underordnas patienternas behov: ”Den enskilde ska i sådant fall kunna välja utförare som ’tar hand om hela mig’.”

Kontinuitet är viktigt i vården, fastslås gång på gång, även här. Det vet alla. Ändå organiseras vård och omsorg sedan årtionden för att frambringa motsatsen. Hela sjukhusavdelningar faller samman under trycket och de mest erfarna sjuksköterskorna kan ha ett halvårs erfarenhet.

Att psykiatrin inte nämns i inledningen bland allt det ”bortvalda” betyder inte att dess problem blir belysta. Den dyker upp på sidorna 452-458, med en uppseendeväckande formulering som upprepas om stora grupper: ”Utredningen avstår därför från att lämna något förslag”.

Det gäller ”Personer med psykiska funktionsnedsättningar”, ”Personer med missbruk och beroende”, ”Personer med funktionsnedsättningar”, ”Barn och unga som mår dåligt eller riskerar att fara illa” samt ”Barn och familj – familjecentraler”. Ändå fastslås: ”Gemensamt för flera av dessa grupper är att de är storkonsumenter av vård och omsorg”.

Att överge dem, kan det kallas något annat än svek? Det är lätt att förlöjliga Anders Printz för att det tog så lång tid för honom att inse vidden av dagens systemfel i psykiatrin, men hans krav på nystart borde tas på allvar. Den stora kompetens som samlas hos anhöriga och patienter måste då vara grunden.

Kontinuitet är viktigt i vården, fastslås gång på gång, även här. Det vet alla. Ändå organiseras vård och omsorg sedan årtionden för att frambringa motsatsen.

Åsa Moberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News