”Syna den makt som utesluter oliktänkande”

Förra året rörde Kajsa Ekis Ekman om ordentligt i grytan när hon debatterade transpersoner och feminism. Hon valde att öppet ställa frågor om vad som egentligen är en kvinna och en man, vad som händer när samhället anammar en definition på kön som något individen själv beslutar om, och varför kön anses vara en flexibel kategori medan etnicitet inte är det?

Det var nog för att skaka den feministiskt intersektionella grund som många vänsterdebattörer står på. Kort därefter kallades Ekman, vars åsiktfacit knappast kan klassas som ont borgerligt blått, för dåre av vänsterdebattörer som ansåg att hennes åsikter leder till förtryck, avhumanisering och utrensning. Det var en makaber uppvisning i ideologisk kannibalism, hur en rörelse förgjorde sig själv inifrån.

I går kom beslutet att det liberalkonservativa partiet Medborgerlig Samling (MED) utestängs från Stockholm Pride. Det är inte mycket som förenar MED och Ekman, men nu kan de, såvida Ekman ändå inte tilldelas passerkort för gamla meriter, sitta i samma båt och dela på de rättrognas vrede.

Beslutet att utesluta MED har nämligen baserats på Ilan Sadés, MED:s partiledares, uttalanden i olika sammanhang som anses vara exkluderande och strida mot Stockholm Prides värdegrund. Likt Ekman har MED avvikit från den sanna tron. ”Vill Medborgerlig Samling engagera sig i hbtq-frågor och inte bara i H och B välkomnar vi ett ökat engagemang inom communityt”, meddelas det. Antingen är du med oss, hela vägen och på varje not, eller så är du emot oss.

Fokus ligger nu på MED, men den egentliga frågan är om personer som inte anammar varje ord som Stockholm Prides oskrivna, men högst påtagliga partiprogram dikterar verkligen är välkomna på eventet? Det som, för att låna ett uttryck från en vän som är homosexuell och inte tänker delta i Pride, borde vara en närmast anarkistisk karneval förvandlas nu till en ny Almedalen utan att någon besvarar frågan om varför Pride överhuvudtaget blivit en partipolitisk tillställning med offentlig finansiering.

De makt- och systemkritiska tankar som en gång banade väg för att personer som inte tillhör den heterosexuella normen ska få lagstiftade rättigheter, har i dag gått från att vara kritiska till att bli själva den makt som disciplinerar oss alla, däribland personer vars talan man säger sig föra. Och när tillfälle ges, som i föreliggande fall, drar sig den nya överheten inte för att villkora event som finansieras med offentliga medel – medan finansiärerna förläget bara tittar på, trots det tydliga ideologiskt exkluderande inslaget.

Här blottar sig den nya överideologin som vilar som ett lapptäcke över det mesta i det offentliga, vare sig det är under Pride, på universiteten och biblioteken, eller museer som hellre ägnar sig åt normkritik i stället för expertkunskap. Det som utestängningen av MED visar oss, och som är det riktigt oroväckande, är hur jakten på renhet och ideologisk renlärighet får allt starkare fotfäste i samhället och utesluter oliktänkande. Makten behöver aldrig förklara sig. Där har vi det stora problemet. I dag drabbas MED. I morgon kan det vara du och jag.

Under åren har jag deltagit i många Prideparader, utan att alla gånger vara övermåttan förtjust i varje detalj, som exempelvis de radikala talen där (vita) män skuldbeläggs för än det ena än det andra. Men tron på friheten, och rätten att leva med den man vill, har överskuggat allt annat. Men nu skaver det. Ordentligt!

När censurtänkandet sprider sig, vare sig det är kyrkklockor som ringer eller oliktänkande som utestängs, bör många syna den makt som utesluter oliktänkande i stället för att förläget och med karriären eller nästa mandat för ögonen applådera den.

Anosh Ghasri, frilansskribent och integrationskoordinator