Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Sverige vilse i näringspolitiken

Staten leker riskkapitalister och bankirer med offentliga pengar utan att egentligen förstå den verklighet som företagarna lever i. Dumma pengar till företagen, istället för det “intelligenta kapital” de verkligen behöver.

Publicerad: 28 april 2014, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

FöretagsklimatEkonomi

Alla politiker säger sig vilja skapa jobb. Efter att i tio års tid ha försökt hitta ett vettigt sätt att skapa fler jobb i Norrland, så vill jag påstå att Sverige har gått vilse i näringspolitiken. Det stödsystem som byggts upp skolar företagare till att söka bidrag i stället för att söka kunder, till att uppfylla regelverkens krav i stället för att uppfylla marknadens.

Många svenska företagare är duktiga produktutvecklare, men sämre som affärsmän. De må behärska sina produkter, men är vilsna när det gäller försäljning och företagsbyggande. Jag har stött på företagare som vill att andra ska köpa aktier av dem i en nyemission, samtidigt som de själva plockar ut pengar ur företaget. Varför ska någon utomstående satsa pengar i ett företag som ägarna själva inte tror på? Jag har stött på företagare som är rädda att anställa personal med högre formell kompetens än de har själva av rädsla att bli utmanövrerade. Jag har stött på företagare som måste göra allt själva och därmed gör all tillväxt omöjlig – trots bra produkter och en bra affärsidé. De här företagarna behöver förebilder och goda kollegiala råd.

I det glesbefolkade Sverige är företagare ofta ganska ensamma på sina orter. Det finns få naturliga affärsarenor utanför storstäderna, och det är svårt att skapa nätverk som gör att företagare kan stötta varandra på ett naturligt sätt med både råd och dåd.

Ett område jag intresserat mig särskilt mycket för, är kapitalförsörjning till nystartade företag och företag som vill växa. Marknaden har koncentrerat allt mer av både kapital och finansiell kompetens till storstäderna. Kreditgivning sker numera enligt regelverk, medan den kompetens som ligger i lokal personkännedom närmast ses med förakt (utom i Handelsbanken). Detta trots att personkännedom är den viktigaste kompetensen vid kreditgivning och finansiering.

Uppfinningsrikedom och initiativkraft är väl spridd över landet. För att ta tillvara Sveriges alla resurser krävs det något som kompenserar för marknadens brister när det gäller företagsfinansiering och kollegial rådgivning. I Sverige har statliga Almi fått ansvar för detta.  Almi bygger dock ett eget litet stockholmsbaserat imperium som suger kompetens och befogenheter från de lokala Almi-bolagen och försvagar därmed det regionala näringsliv som bolaget ska stödja.

Offentligt anställda tjänstemän är också dåliga på att bedöma företags och företagares tillväxtpotential, och de är dåliga på att ge företagare den rådgivning de behöver. För hur duktiga tjänstemän Almi än har, så är de inte företagare. Om de vore riktigt duktiga på företagande skulle de inte vara anställda på Almi. Då skulle de vara företagare.

Sverige borde lära av Kanada. Där finns ett system där lokala företagare lånar ut offentliga pengar till andra lokala företagare. Även om de här företagarna inte satsar egna pengar i systemet, så satsar de ändå sitt goda namn och rykte. Det här ger nyblivna och expansiva företagare tillgång till “intelligenta pengar” i ett paket som innehåller både finansiella resurser och ett nätverk av intresserade, lokala, handfasta och erfarna rådgivare.

Detta kanadensiska system, Community Futures Development Corporations, skapar också lokala affärsarenor som företagarna faktiskt kommer till (pengar drar företagare som flugor till en sockerbit), där de kan göra upp affärer sinsemellan, till nytta för både dem själva och regionen. Det är ett av mycket få exempel jag sett, där offentlig sektor och företagare samspelar effektivt för ömsesidig nytta.

När jag fick tillfälle att redogöra för det kanadensiska systemet för Ulf Lönnkvist (s), som fått i uppdrag att utreda “den regionala röran,” så var hans reaktion att “man kan inte låta privata företagare hantera offentliga pengar.” Det är en åsikt som även den borgerliga regeringen tycks dela.

Själv tycker jag det är värre att offentligt anställda leker riskkapitalister och bankirer med offentliga pengar utan att egentligen förstå den verklighet som företagarna lever i. De kan bara fördela dumma pengar till företagen och de kan inte ge dem det “intelligenta kapital” de verkligen behöver.

Per Ahlström, Författare och debattör

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

FöretagsklimatEkonomi

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News