Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Svaret på fattigdomen är inte stängda gränser

Missnöjet med att Europas fattigdom blivit synlig i våra städer riktas nu mot den fria rörligheten. Som om fattigdomen försvinner om vi inte ser den. Men Rumänien har haft drygt 650 år på sig att lösa romernas situation - varför skulle man bry sig nu? Snarare är det EU som har nyckeln till en jämlik kontintent.

Publicerad: 31 augusti 2016, 04:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

EUFattigdomEuropaTiggeriförbud

Kravet på att förbjuda tiggeri reser en viktig fråga: Hur kommer det sig att Sverige på bara några år gått från ett land helt utan tiggeri till ett där det sitter tiggare i snart sagt varje gathörn.

För den tidigare miljöpartipolitikern Birger Schalug är svaret givet: Det är EU:s fel!

I en krönika i Fria Tidningar skriver han att tiggeriet är en påminnelse om att EU ”gått åt helvete”. Att alla löften om att frihandel och öppna gränser och samarbete i Europa skulle leda till en värld av mjölk och honung kommit på skam. I stället skapade det sociala klyftor och ojämlikhet.

På ett ytligt plan låter detta rimligt. Tiggarna hänger ju på något sätt samman med EU och de öppna gränserna mot de forna Öststaterna. Men ärligt talat? Varken vänsterns eller högerns nationalister kan på allvar mena att världen var rättvis och utan sociala klyftor före EU öppnade gränserna.

Romerna i östra Europa har varit fattiga och förföljda sedan medeltiden. Det är inte en konstruktion av EU. Tvärtom är det EU som gör att vi i Väst nu för första gången ser deras sociala utsatthet. Genom öppna gränser blir världens orättvisor tydliga.

Däremot har Schlaug rätt i att EU har misslyckats med att komma till rätta med ojämlikheten. Den kapitalistiska och penningpolitiska ordning som styrt Europa under decennier har varit socialt blind.

På samma sätt håller jag med om att ett förbud mot tiggeri är en mycket märklig idé.

För vad tror vi oss uppnå med ett förbud?

Blir vi av med fattigdomen?

Nej, förstås inte. Tiggarna flyttar kanske till andra länder, men de försvinner inte. Och det kan väl inte vara så att vårt enda problem med tiggarna är att de är obekväma att se och ha på så nära håll?

De som är för ett förbud menar att vi måste sätta press på Rumänien för att de ska hantera fattigdomen och rasismen i sitt eget land. Men Rumänien har haft i runda slängar 650 år på sig att lösa problemet med diskrimineringen av romer, utan att de för den skull lagt någon större möda på frågan. Varför skulle de börja nu?

Svaret är enkelt: de kommer knappast göra något åt romernas situation om de inte känner att det finns ett internationellt tryck, och det trycket kan bara kanaliseras effektivt genom en politisk union med bindande sociala krav på sina medlemsländer. Ett socialt protokoll.

På samma sätt som EU misslyckats med Europa är det med andra ord EU som sitter på nycklarna till en mer jämlik kontinent.

Men i stället riktas missnöjet mot att Europas fattigdom blir synlig i våra städer mot den fria rörligheten. Om vi bara stänger in problemen i nationalstaterna kommer det att lösa sig.

Kritiken mot ett orättvist EU ser nu ut att leda till att kapitalet förblir fritt, rörligt och okontrollerat, medan individerna låses in i sina hemländer.

Handen upp den som tror att det minskar orättvisorna.

Jesper Bengtsson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News