Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

måndag14.06.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Jona Elings Knutsson: Strejkerna och ockupationerna blir fler – om inte Sverige slår om kursen

Samma politiker som vill göra oss hemlösa genom att införa marknadshyror vill samtidigt försämra arbetsrätten för att göra oss ännu mer utsatta för företagens vinstvilja.

Publicerad: 8 juni 2021, 06:16

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

HyresrätterDags för fria hyror?VälfärdFolkhälsa

Jag funderar på var jag ska bo. Sedan, när hyrorna släpps fria. Jag undrar var mina tonåringar ska bo när de blir vuxna. Kvar hemma? Golvet gungar under fötterna. Om jag inte har råd med mitt hem, finns inget hem. Varken för mig eller ungarna. Så skör är tryggheten att ha ett tak över huvudet och en dörr att stänga om sig. 

LÄS OCKSÅ: Här är det omstridda förslaget om marknadshyror 

Jag är priviligerad. Jag har ett välbetalt arbete. Om jag jobbar mer kommer jag att ha råd med en högre hyra. På sikt kanske jag rent av skulle kunna köpa ett boende, om jag tar ett mycket stort banklån. Då äger banken mitt boende och tryggheten hänger i stället på ränteläget. Men skattebetalarna ger mig bidrag att betala räntan med.

Om jag jobbar massor extra kan boendet bli storslaget. Och tomt. För jag kommer inte hinna vara där, jag kommer att vara på jobbet. Detta är den största paradoxen i boendepolitiken: den som aldrig hinner vara hemma kan ha ett hem utöver det vanliga. Den arbetslöse, långtidssjukskrivne, åt gigekonomin utlämnade som ser lägenhetens tak och väggar oftare än oss andra har de mest trånga bostäderna i de socialt mest utsatta områdena. 

LÄS OCKSÅ: Fördumningen av svensk debatt är ett hot mot demokratin 

Detta ska Sverige nu cementera och förvärra. Först ska marknadshyror gälla i nyproducerade hyresrätter, men utvecklingen riskerar sprida sig till hela beståndet. Då ska betalningsviljan styra. Jag säger ordet betalningsvilja och kräks lite i munnen. Personligen vill jag inte betala. Jag vill hellre hinna se mina barn, leka med hunden, läsa böcker och fundera på livet. Men den som inga pengar har, kan den överhuvudtaget tillskrivas en vilja att betala? 

LÄS OCKSÅ: Sveriges Allmännytta: ”Finns ingen betalningsvilja för högre hyror” 

Införandet av marknadshyror handlar i själva verket om fastighetsägarnas vinstvilja. De vill ha större vinster. Det är tydligen mycket viktigt för våra politiker att tillmötesgå vinstviljan. För oss som har lön att betala hyra med skulle motsvarande sak kallas lönevilja. Ja, vi vill ha högre löner. Men det hotar våra arbetsgivares vinstvilja så det går inte för sig.

Vinst får den som äger något. Lön får den som arbetar. Det är fint att få pengar genom att äga. Det är skabbigt att få pengar genom att arbeta. Samma politiker som vill göra oss hemlösa vill nämligen samtidigt försämra arbetsrätten för att göra oss ännu mer utsatta för företagens vinstvilja.

De välbeställda kommer fortsätta få bidrag i form av skattepengar vi alla betalat in (rot-avdrag) för att bygga högre murar och sätta upp övervakningskameror runt sina bostadsområden. Allt för att värna sig mot de trasiga och små som ingenting äger och alltså inte kan ha varken vinstvilja eller betalningsvilja.

Frågan är om det är ett sätt att leva på som är bra för någon. Wilkinson och Pickett visade redan på 00-talet hur ojämlika samhällen leder till försämringar för alla – även för de rika som bevisligen får kortare liv och sämre hälsa därav. 

I Sverige har medellivslängden hittills ökat för alla grupper, utom för lågutbildade kvinnor som tvärtom lever allt kortare. Alldeles för tidigt dör dessa kvinnor, vars uselt låga pensioner inte ger något som helst utrymme för betalningsvilja. 

Om inte Sverige slår om kursen kommer andra viljor växa sig starka. Strejkviljan, för fasta anställningar och högre löner. Och ockupationsviljan, att ta sig de hem som färvägras oss.

Än så länge har jag ett hem. I natt kan jag sova. Men den dagen vinstvilja tvingar mig att flyttpacka, kommer de andra viljorna ta vid. Jag kommer bygga barrikader av det där tre år gamla köket som grannen i huset bredvid kastat ut på gatan för att byta mot ett nytt, finansierat av bidrag. Köket som sedan kommer städas av sådana som mig, finansierat av bidrag. I bostaden vars ränta finansierats med bidrag. Ty de människor vars bostäder ägs av banken saknar betalningsvilja, och det ska vi andra respektera, och betala – vare sig vi vill eller inte.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Jona Elings Knutsson

Specialistläkare och författare

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev