Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Stolligheten kring skolan är global

I en tid när utvecklingen rusar i okontrollerbar fart mot en osäker framtid så överger världens skolpolitiker den tes som säger att elever inte ska lära för skolan utan för livet. Men standardtester, som Pisa, visar bara en sak, skriver författaren och debattören Per Åhlström i sin första krönika för Dagens Samhälle. \

Publicerad: 3 april 2014, 11:19

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SkolorganisationPisa

Den svenska skolan är i kris sägs det. För resultaten i Pisatesterna visar att svenska elever presterar sämre än jämförbara länder.

Men det är inte bara den svenska skolan som är i kris. Det är också den finska, den tyska och den amerikanska skolan. Alla elever i västvärlden tycks prestera sämre, samtidigt som elever i länder som befinner sig i stark ekonomisk tillväxt, men ännu inte nått upp till en god levnadsstandard, presterar bättre än förr.

Politiker i alla västländer försöker därför reformera sina skolsystem. Jag vågar påstå att alla gör det utan att veta om något gått fel, men om så är fallet, vad det är som gått fel och vad man kan göra åt det.

Vad värre är – de bryr sig inte om den kunskap som finns om barns utveckling och om barns lärande. För barn röstar inte. Politikernas åtgärder styrs därför varken av barns behov eller av forskningsbaserad kunskap om barn och utbildning, utan av de anekdotiska bilder från skolan som ges i massmedia och av populistiska krav på disciplin och ordning.

Det är i och för sig sant att de flesta elever lär sig bäst när det är lugn och ro i klassen, men en del barn kan faktiskt inte lära sig något om de tvingas sitta stilla hela dagen. Men fysisk aktivitet betraktar ju många skolpolitiker och kostnadsjägare som onödig tidsspillan – liksom musik, teckning och andra estetiska ämnen.

Skolforskaren Sir Ken Robinson har i 30 år föreläst om att all världens skolpolitik är på väg åt fel håll, att skolan dödar barnens kreativitet och intellektuella nyfikenhet i stället för att utveckla den, att skolan ser barnen som industriella produkter som ska likformas och stämplas med tillverkningsår istället för att se till att utveckla varje elevs verkliga talanger och begåvningar. För detta har han begåvats med en Sir-titel, men inget har förändrats i skolorna.

Sveriges skolpolitik är inget undantag. Häromveckan tillkännagav regeringen att kunskapsbristerna som visas i Pisatesterna ska åtgärdas med betyg i fjärde klass och tester som rättas av utomstående.

Förlåt, men det är så urbota dumt och fritt från modern pedagogisk kunskapsutveckling att det bara bevisar en sak: Att den skola dagens skolpolitiker gick i – den som nu anses ha varit bättre – också var förödande för eleverna. För den dödade uppenbarligen kunskapstörsten och nyfikenheten även hos de blivande skolpolitikerna. I stället för att ta till sig forskningsresultat och expertråd för att ta reda på hur en skola för dagens unga ska utformas, så är skolpolitikerna övertygade om att om man satsar mer på den sortens åtgärder som redan misslyckats, så blir allt bra.

Skolans uppgift är att förbereda barnen för en framtid som ingen vet hur den kommer att se ut. Därför är det rena vanvettet att låta skolan styras av standardiserade tester och standardiserade kursplaner som försöker stöpa alla elever i samma form.

Och Pisajämförelserna gör stolligheten global.

Det är minst sagt märkligt, att i en tid då utvecklingen rusar i till synes okontrollerbar fart mot en osäker framtid så överger världens skolpolitiker den tes som säger att elever inte ska lära för skolan utan för livet och inriktar all kraft på att elever ska klara sig så bra som möjligt på standardiserade tester. Trots att ingen kan visa att tester mäter något annat än förmågan att klara just det testet.

Ska Sverige klara den framtida globala konkurrensen måste landet göra något annat än alla andra, och utforma en skola som utgår från Ken Robinsons teser – en skola som är organiserad för att se och utveckla varje barns talanger utifrån varje barns individuella sätt att lära och utifrån varje barns begåvning och utvecklingsstadium.

Detta är inget “flum” som utbildningsminister Björklund tycks tro, utan det är så grunden måste se ut om skolan ska fungera i det moderna informationssamhället.

Det är minst sagt märkligt, att i en tid då utvecklingen rusar i till synes okontrollerbar fart mot en osäker framtid så överger världens skolpolitiker den tes som säger att elever inte ska lära för skolan utan för livet

Per Ahlström, Författare och debattör

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

SkolorganisationPisa

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News