Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Nils Karlsson: Språket är politiskt – även om vi inte vill låtsas om det!

Språket kan användas för att forma våra tankar och värderingar om vi inte är medvetna om vad som händer.

Publicerad: 19 maj 2021, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SpråkPolitik

Språket har stor makt över vårt tänkande och för förståelsen av vår omvärld. Ord är makt och ord är kunskap och i begynnelsen fanns ordet som Peter Kadhammar skriver i Aftonbladet den 12:e maj i år. Ordets makt, ordets politiska makt, diskuterades av bland annat före detta utrikesminister Margot Wallström när hon, påhejad av en kränkt höger, ifrågasatte att Vårdguiden 1177 numera i så stor utsträckning som möjligt ska vara könsneutral. Tänk om jag vill känna mig som kvinna, frågar Wallström på Twitter i en insinuant retorisk fråga som hon sedan utvecklar i bland annat Expressen. 

Ja, språket är politiskt. Det är bra om vi är medvetna om det. Men till skillnad från vad de som kränks av att Vårdguiden blir könsneutral, och därmed inte ständigt bekräftar deras könsidentiteter, tycks tro så är det könande språket betydligt mer politiskt än det könsneutrala.

Vi börjar med att titta på hur språket kan användas för att forma våra tankar och värderingar om vi inte är medvetna om vad som händer. Tänk på orden arbetsgivare och arbetstagare. Till synes obetydliga ord. För det mesta betraktas de som enbart beskrivande och utan underliggande värderingar. I alla fall används de på det viset av media i dagligt tal. Men är det så enkelt?

En arbetsgivare ger arbete. En arbetstagare tar emot arbete. En givare är generös och en tagare är i bästa fall en passiv mottagare av givarens generositet. En givare är också aktiv, något som i de flesta sammanhang är en positivt laddad egenskap, och tagaren är passiv. Orden i sig innehåller information som är betydligt mer långtgående än bara en beskrivning av en relation. 

Rent logiskt finns det ingen nödvändighet att orden landade just så. Ett alternativt sätt att se på det skulle kunna vara att den som anställer tar den arbetskraft den anställde ger. Arbetsgivaren är den som får lön och arbetstagaren den som får den. Språket är här ytterst politiskt även om vi kanske mår bättre av att låtsas som att det inte är det. Marxister föredrar med all säkerhet den senare varianten och liberaler och konservativa den nuvarande. 

Finns det en opolitisk variant av arbetsgivare och arbetstagare? Ja. Man skulle kunna kalla dem arbetssäljare och arbetsköpare. De som säljer sitt arbete och de som köper det. Båda orden är rent deskriptiva och både köpare och säljare är ord som beskriver aktiva handlingar. Språket har makt. 

Samma är det med Vårdguidens språk. Att göra den könsneutral är egentligen, vad än kritikerna säger, att avpolitisera den. Det är också att göra den till en mer användarvänlig upplevelse för de användare som inte identifierar sig med ett kön - de kanske är i minoritet men de finns. En gravid kvinna behöver inte vårdguiden för att veta om hon är kvinna och texten kan alldeles utmärkt skrivas utan att nämna något kön. Texten blir neutral. Och bättre, eftersom den inte behöver trycka in ordet kvinna överallt. En text som berättar vilket kön läsaren förväntas ha är däremot politisk. Och uppfostrande. Det är inte är Vårdguidens uppgift.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Nils Karlsson

Föreläsare och filosof, inte längre miljöpartist

Ämnen i artikeln:

SpråkPolitik

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev