Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

tisdag11.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Som om tjänstemän satt på sanningen

Liberalen Staffan Werme föreslår i en debattartikel att kommunerna skrotas. Den stora – och helt avgörande – nackdelen med det är att det flyttar massiva mängder makt från folkvalda till tjänstemän. Men det finns inget objektivt rätt som tjänstemännen kan följa.

Publicerad: 8 juni 2016, 04:05

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

ÄldreboendeKommunanställdaFriskolorFörtroendevaldaTjänstemannaansvarKommuner

Skrota kommunerna! Med den uppmaningen på DN debatt drog Örebroliberalen Staffan Werme nyligen en lans för en genomgripande förändring av kommunsektorn. Han föreslog bland annat direktvalda borgmästare och färre politiker i nämnder och styrelser. Kommunfullmäktige skulle ge politikerna insyn, samtidigt som tjänstemännen skulle få betydligt större ansvar för drift och beslut i det dagliga arbetet.

Staten skulle ta en tydligare kontroll, inte minst över skolan, och på det viset smalna av vad kommunerna faktiskt ägnar sig åt.

Det finns en del poänger med Wermes resonemang, inte minst för att en sådan modell skulle göra det möjligt att skapa fler mindre kommuner med tätare band mellan politiker och medborgare.

Den stora – och helt avgörande – nackdelen är att det flyttar massiva mängder makt från folkvalda till tjänstemän. Werme skriver att det inte spelar så stor roll eftersom större delen av beslutsfattandet ändå baseras på ”evidensbaserade” underlag.

Vad Werme menar är att besluten i en kommun inte är så beroende av politisk färg och därför är det lika bra att tjänstemännen fattar dem och tar ansvar för dem. Det finns ändå alltid ett beslut som är objektivt rätt.

Det låter bra. Men är det sant?

Om kommunen ska yttra sig över etableringen av en ny friskola. Om det uppstår ett läge där man måste prioritera mellan ett äldreboende eller ett nytt dagis. Om det rationella ur rent ekonomiskt hänseende är att kommunen lägger ned ett antal landsbygdsskolor, men det kan uppstå protester som driver människor till missnöjespartier som en effekt av det rationella valet. Vad är det objektivt rätta i det läget? Och är det i så fall tjänstemännen eller politikerna som ska göra den avvägningen?

Mitt svar är att de folkvalda måste göra det. För det är bara de folkvalda som ställs till svars i valen vart fjärde år. En borgmästare skulle möjligen kunna fylla samma funktion, men en person kan inte ersätta det politiska ansvar som i dag tas av dussintals politiker.

Det är sant att många nämnder och styrelser i dagens kommuner mest ägnar sig åt att hämta information från tjänstemännen. Det är sällan politikerna styr på riktigt.

Men varför måste det leda till att det förhållandet blir basen i en ny organisation?

I min värld är det just detta som gör att det är så svårt att utkräva ansvar på rätt nivå. Den tänkte ”borgmästarens” funktion skulle enligt Wermes modell mest ägna sig åt att ”leda de system som upphandlar välfärdstjänster”, och i en sådan modell hamnar ansvaret ännu längre ut i systemen, hos ett myller av välfärdsleverantörer. En redan känd, prövad och misslyckad nyliberal modell för välfärdens organisering.

Jag tror att det skulle döda demokratin.

Därmed inte sagt att kommunerna fungerar bra. De måste förändras. Många kommuner har för få invånare för att klara välfärden. Skillnaderna blir för stora över landet.

En sammanslagning är antagligen nödvändig, men då måste systemet också möta den demokratiförlust som uppstår om kommunerna blir större.

Men detta är något annat än den politikens reträtt som Werme föreslår.

Jesper Bengtsson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev