Sökes: kreativa förslag som avlastar polisen

I veckan kunde vi läsa att Polisen i region Syd prioriterar bort vardagsbrotten, som villainbrott och cykelstölder, för att komma ifatt med mordutredningar och annan grov kriminalitet. Politiker kritiserade snabbt bortprioriteringen – Malmö stads kommunalråd var rädd att den skulle ”slå sönder förtroendet för polisen och samhället”.

Det brukar låta så. Politiker har nämligen en lång lista av brott som måste prioriteras. Bara i riksdagspartiernas senaste valmanifest kunde vi läsa att MP och V vill att polisen prioriterar hatbrott, S vill se nolltolerans mot gängkriminalitet och att fler sexualbrott ska klaras upp, KD och SD vill prioritera bostadsinbrott, L vill prioritera ungdomsbrotten och C vill att polisen ska vara mer tillgänglig på landsbygden.

I riksdagsarbetet har politikerna sedan fortsatt att komma med kreativa nya prioriteringar. Justitieutskottet har bifallit förslag från exempelvis M och KD om att prioritera brott som begås av djurrättsaktivister samt nätbrott. I veckan beslutade riksdagen även att polisen ska prioritera brott mot äldre, hedersrelaterade brott samt bedrägeribrott. Och bland andra S och M, har också uttryckt att vardagsbrotten måste prioriteras. ”Vardagsbrott” brukar omfatta ungefär 80 procent av alla anmälda brott, så huruvida det kan räknas som en ”prioritering” kan ju diskuteras.

Det är dock uppenbart att polisens resurser inte räcker till. Och politiker svarar tyvärr sällan på vilka brott de tycker att polisen ska prioritera bort. Och inte heller på vilket ansvar de själva kan ta för att minska brottsligheten.

Tiden som polisen har att lägga på ”prioriterade” brott är den som blir över när verkligheten är hanterad. Under mandatperioden har allt från införandet av gränskontroller, den höjda terrorhotnivån samt evenemang som påvebesöket till Skåne slukat resurser som hade varit svåra eller omöjliga att prioritera bort. Och i Skåne har alltså dessutom ovanligt många mord begåtts. Så om nu polisen i regionen behöver prioritera sina resurser gentemot de grövre brotten är det kanske fullt rimligt att lägga nätbedrägerier, cykelstölder, stulna plånböcker, inbrott i förråd och andra svårutredda brott åt sidan?

Omkring 80 procent av alla brottsanmälningar är som sagt så kallade vardags- eller mängdbrott. Utifrån tidigare kartläggningar vet vi att ungefär en tredjedel (!) av dessa är omöjliga att utreda. Antingen är det inte ett brott över huvud taget eller också kan man direkt konstatera att utsikterna för uppklarning är näst intill noll. Ofta har anmälan dessutom gjorts mest som en formsak. Få räknar med att polisen ska få fast den som köpte bitcoins med ditt kreditkort eller knipsade loss din cykel. Särskilt efter att du redan fått ut din ersättning från försäkringsbolaget.

Det finns alltså en enorm effektiviseringspotential i att ta krafttag mot mängdbrotten i ett tidigare skede, innan det behöver leda till en polisanmälan. Politiker från olika färger borde tävla om huruvida kriminella ska hållas inlåsta längre, vissa brott ska avkriminaliseras, vi ska ha nolltolerans mot stora statsbesök, gränskontrollerna ska avskaffas, fler platser borde övervakas, fler uppgifter ska delegeras till ordningsvakter, låsta cykelparkeringar bör ordnas fram och så vidare. Andra möjliga tankar är att vi ställer högre krav på näringsliv och allmänhet – nätbedrägerier kan bekämpas genom säkra betaltjänster, cykelstölder med obligatorisk registrering av cyklar, inbrott/häleri via dna-märkning av värdeföremål...

Kreativa politiska förslag på dessa områden skulle kunna avlasta polisen från en stor andel av de brott som behöver hanteras i dag. Vilket skulle ge polisen möjlighet att ta itu med någon av de prioriteringar som de fått sedan tidigare.

Under mandatperioden har allt från införandet av gränskontroller, den höjda terrorhotnivån samt evenemang som påvebesöket till Skåne slukat resurser som hade varit svåra eller omöjliga att prioritera bort.

Anders Wallner, krönikör Dagens Samhälle