Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Skolan ska återbördas till maktens centrum

Dagens Samhälles krönikör Stig-Björn Ljunggren tycker sig se att vinden vänder. Från individorienterat till fokus på gruppen. Det välfärdsindustriella komplexet blir därför mer uppstyrt och övervakat. Pekpinnar. Normer. Rapporteringsskyldighet. Inspektioner.

Publicerad: 12 december 2013, 16:04

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Vi har under några decennier sett en samhällsutveckling mot minskat centralism och ökad öppenhet. Vi har använt ord som decentralisering, avreglering och valfrihet. På ryska, Glasnost och Perestrojka. Eller uttryckt med kinesiska visdomsord: Det spelar ingen roll om en katt är svart eller vit – bara den fångar råttor.

Det har varit en period där problemet har ansetts vara att folk inte har tillräckligt med inflytande över såväl sin vardag som politiken. Vilket ansetts vara det huvudsakliga demokratiproblemet.

Men drivkraften har också varit att åtgärda effektivitetsproblem. Systemförändringar har genomförts som syftat till att lösgöra folks initiativförmåga och bättre ta tillvara människornas individuella energier för ett gemensamt bästa. Variation och förnyelse har setts som framgångsrecept. Det allmänna har därför fått anpassa sig till det enskilda.

Egenintresset har utnyttjats för att höja effektiviteten. Paroller om att kämpa för fosterlandet, folkets överlevnad, gemensamt stå emot hunnerna i öster eller kämpa för den enskilda gruppen har tonats ner. I stället har självförverkligandet premierats.

Vi har uppmanats att söka den egna lyckan och därmed förväntats ge mer till helheten.

Frågan är om vi nu ser en vindkant­ring. Nu är inte längre det främsta problemet demokratins förankringsprocess utan demokratins handlingskraft.

Grovt sett kan vi säga att styrningsproblematiken under några decennier fokuserat på att organisera enligt principen nedifrån och upp. Nu är demokratiproblemet snarare att maktcentrum måste utrustas med mer styrkraft.

Ekonomin är ett givet exempel. Cent­rum måste öka förmågan att styra användningen av gemensamma resurser. USA är ett praktexempel, men också flera EU-stater. Även i Sverige har denna centralisering ökat.

Det välfärdsindustriella komplexet blir därför mer uppstyrt och övervakat. Pekpinnar. Normer. Rapporteringsskyldighet. Inspektioner. Ofta under överinseende av problemsökande medier.

Skolan är ett bra exempel på denna utveckling. Strävan efter ökad demokrati, valfrihet och effektivitet slet skolan ur händerna på makthavarna. Dessa hade länge kontroll över detta förnämliga instrument för att styra folket mot önskvärda politiska mål. Så flyttades makten över skolan till vanligt folk. Det blev tillåtet att välja medieprogrammet i stället för att tvingas välja mellan tre ingenjörsutbildningar.

Låt oss gissa att utvecklingen nu går mot att försiktigt försöka vända denna trend och hitta vägar att omärkligt valla in den uppväxande generationen i de fållor som intresserar den etablerade industrin.

Skolsystemet tas gradvis över av centrum igen. Vi kan i vart fall se hur vi på alla områden – inte bara skolan – får mer av centralism. Demokratiproblemet definieras som behov av ökad styrbarhet. Effektivitet skapas genom att dirigera det välfärdsindustriella komplexet enligt standardiserade processer.

Det ska vara 22 elever i klassen. Det ska vara betyg från tredje klass. Det ska vara nationella prov i maj. Kyrkan ställs tillbaka mitt i byn.

Frågan är om vi nu ser en vindkant­ring. Nu är inte längre det främsta problemet demokratins förankringsprocess utan demokratins handlingskraft.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News