Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Skolan behöver en oberoende Riksbank

Debatten om skolan är ofta pinsamt nonchalant, svartmålande och partipolitiskt indoktrinerad. Med en slags oberoende Riksbank för skolan och för kunskap skulle läget kunna förbättras.

Publicerad: 18 maj 2015, 03:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ibland blir tillvaron bara alltför pinsamt upplysande. Ett sådant tillfälle inträffade nyligen då Sverige fick ta emot OECD:s slutrapport om de svenska skolproblemen och om vad som bör göras åt problemen.

Rapporten hann knappt publiceras förrän min mejlbox bågnade av pressmeddelanden från partier och organisationer som alla försökte spinna nyheter på temat: Vad var det vi sa? OECD ger oss rätt!

Det pinsamma med detta beteende är att det avslöjar noll krismedvetande och noll respekt för skolan som något annat än en scen för - oftast svartmålande - politik och propaganda.

Det upplysande med detta är att den nedlåtande och ytliga synen på skolan som avslöjas i mejlskörden är ett inlärt beteende. Som intressebärare och/eller opinionsbildare har det under lång tid lönat sig att sprätta iväg oneliners och käcka formuleringar om sina kära käpphästar om sådant som löner, vinster, skolval, förstatligande, läxor, betyg, lärartäthet och skolbibliotek.

Det finns inget fast och tydligt kunskapsvärde som alla dessa påståenden kan studsa mot. Trams jämställs med beforskad vetenskap. Vilket i sig är en pinsamhet som det förtjänar att upplysas om.

Kunskapsbyggarna – svenska staten och landets alla skolor, lärare och elever - skulle behöva något slags motsvarighet till den fria och oberoende Riksbank som föddes i samband med vårt inträde i EU. Med den nya Riksbanken sattes stopp för ett par decennier av inflations- och devalveringspolitik som kört Sverige i botten och som orsakade en stor ekonomisk- och arbetslöshetskris under 1990-talet.

Under den nya Riksbankens första decennium betedde sig de penningpolitiska intresseägarna ungefär som förut. Många i och utanför politiken gick på tvärs mot Riksbanken och hojtade och tjoade om allt mellan himmel och jord.

I dag är det där i stort sett borta; det inlärda beteendet har förändrats. Detaljer i Riksbankens penningpolitik diskuteras givetvis. Men de få som ännu idag ifrågasätter värdet av låg inflation och statliga utgiftstak betraktas allmänt som ideologinarrar från förr. Det penningpolitiska fundamentet ligger fast. Vilket ger en stabilitet och förutsägbarhet som är starkt gynnsam för svensk ekonomi.

Svensk skola skulle må bra av ett motsvarande kunskapspolitiskt fundament som bygger på kunskapstillväxtens fyra framgångsfaktorer:

■ Elever som vill lära och utvecklas.
■ Lärare och rektorer som är skickliga och hängivna i sina arbeten.
■ Skolägare som skapar strukturer för effektiv kunskapsuppföljning. 
■ En stat som koncentrerar sig på tillståndsgivning och kunskapsutvärderingar.

En oberoende Riksbank för skolan som etablerar fasta kunskapsvärden och som håller örnkoll på inflationen för betyg, lärarbehörigheter och skoltillstånd skulle vara ett stabilt stöd för sunda förbättringar för kunskapstillväxtens alla delar.

Med tiden skulle Skolbanken sannolikt även sänka andelen pinsamma, partipolitiska, okunniga och propagandistiska utspel om skolan.

Widar Andersson, Chefredaktör och vd för Folkbladet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev