Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Skandaler gynnar nya partier

Islands statsminister fick avgå efter avslöjanden om skatteflykt. Effekten har varit förödande för de etablerade partierna och Piratpartiet växer. Det finns allmängiltiga lärdomar att dra från de isländska erfarenheterna, också för beslutsfattare i svenska kommuner.

Publicerad: 21 april 2016, 03:50

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

FörtroendevaldaSkatter

Tänk, det är bara åtta år sedan brittiska The Guardian höjde Island till skyarna. Inte bara toppade landet FN:s Human Development Index, en undersökning som just då lanserats visade att islänningarna var lyckligast på jorden. Och inte bara mest välmående och lyckligast. Runt den här tiden toppade Island rankingen över världens minst korrupta stater.

Hos islänningarna själva föreföll framgångarna att slå över till storhetsvansinne. Samma år som Guardian-artikeln kom, rekommenderade Islands handelskammare att landet slutade jämföra sig med sina nordiska grannar. Island var nu, så skrev man, överlägsna dem i närmast vartenda avseende.

Fallet blev högt, baksmällan brutal. Omfattande finansiell krasch inträffade hösten 2008, där bedömare ansåg att landet genomgått en av efterkrigstidens snabbaste och djupaste ekonomiska kriser. En del ansåg att krisen till stor del var hemvävd och i alla fall delvis orsakad av inhemsk vänskapskorruption. Bland annat ansåg den erfarna korruptionsutredaren Eva Joly att omfattningen av korruptionen på Island kunde vara den mest omfattande någonsin i Europa.

Medborgerliga protester följde. Dåvarande regering tvingades avgå i början av 2009.

Återigen är islänningarnas tålamod hårt prövat. Ni känner till historien: Islands (dåvarande) statsminister Sigmundur David Gunnlaugssons och hans hustru har haft koppling till ett bolag som designats i syfte att smita undan skatt. Massiva demonstrationer ägde rum, statsministern tvingades avgå, misstroendeförklaring riktades mot regeringen.

Det finns allmängiltiga lärdomar att dra från de isländska erfarenheterna, också för beslutsfattare i svenska kommuner. Baserat på medialt uppmärksammade fall, kan en mer eller mindre berättigad misstro mot de styrande bre ut sig. När medborgarna uppfattar att nästan samtliga etablerade aktörer förbrukat sitt förtroende men likväl håller varandra om ryggen, börjar deras blickar vandra mot andra varor på butikshyllan.

På Island har effekten varit förödande för de etablerade partierna. Det isländska Piratpartiet, som bildades så sent som 2012, har länge varit störst i opinionsmätningarna med siffror runt 40 procent. De lär knappast tappa på de dagsaktuella händelserna.

När jag för drygt tio år sedan gjorde fotarbetet för en bok om varför nya partier bildas, märkte jag liknande mekanismer i svenska kommuner. Exempelvis pekade Lars Törnman ut den så kallade ”Kirunahärvan” (1992-1994) som ett viktigt skäl till att han bildade sitt Kirunaparti. Bara några månader efter att han bildat partiet, fick det 33 procent av rösterna och tog över makten i kommunen.

Läxan är uppenbar. Medborgarna har rätt att kräva lite högre moral – eller åtminstone starkare regelefterlevnad – från dem som samlar in, omfördelar och förvaltar skattemedlen. Missbrukas förtroendet, är det inte allt för osannolikt att pigga partientreprenörer bildar nya partier och sparkar ut maktmissbrukarna med huvudet före.

Gissur Erlingsson, docent i statsvetenskap, Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

FörtroendevaldaSkatter

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev