Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Anna-Karin Grahn: Ska skolan reagera när läsförmågan minskar?

I hundratals år har de flesta i Sverige kunnat både lyssna, tala, läsa och skriva. Men något är på väg att hända.

Publicerad: 18 oktober 2021, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

RektorerLikvärdig skolaAnna-Karin Grahn

Som tidigare lärare och nu rektor är det tydligt för mig att många unga tappar läskunnigheten och skrivspråket som vi känner det. För allt fler av dem blir enda möjligheten att lyssna och tala, och att reagera med emojis och memes. Ska vi i skolan ”go with the flow” eller reagera?

Läget är allvarligt och många skolor kämpar med läs- och skrivprojekt. Att varje elev ska kunna läsa och skriva har i långa tider varit en självklarhet. Just nu verkar det vara så att läsningen brister vilket skapar en kedjereaktion som märks ända upp på universitetsnivå. Elever som inte lärt sig läsa med flyt på lågstadiet behöver i mellanstadiet få text uppläst för att nytt stoff ska kunna jobbas igenom. Läraren, eller ett digitalt verktyg med inläst text eller talsyntes, kan enkelt läsa upp text och problemet är löst – för tillfället. Om det är prov hjälper utvald vuxen hjälpa till genom att läsa upp frågorna. När sedan eleven börjar högstadiet är stoffet än tätare och elever som inte tränat läsning får det ännu kämpigare att ta sig igenom studiematerialet. 

Allt fler elever har läs- och skrivsvårigheter, men dessa beror troligen inte på att hjärnan saknar förmågan att processa text utan på att läsfärdigheten inte tränats upp. Visst är det kanske så att eleverna får andra former av kunnande när de lyssnar sig igenom stoff. De bygger säkert upp en ny form av hörselminne. Men klarar det svenska samhället att många unga har en underutvecklad och otränad läsförmåga?

Läsförmåga kan tränas upp precis som förmågorna att spela schack eller skjuta straff i fotboll.

Jag är för digitalisering och har själv varit IKT-pedagog. Det är viktigt att våra unga kan hantera datorer och allehanda tekniska prylar och appar. Dessa verktyg har blivit en naturlig del av undervisningen och länge har det talats om att alla barn och unga gynnas av digitala hjälpmedel, men är det verkligen alltid så? Jag säger inte att någon blir smartare av att kunna läsa eftersom jag inte känner till sådan forskning, men drar slutsatsen att det är viktigt att kunna läsa. Det finns en god anledning till att våra förfäder en gång började dokumentera i skrift – den mänskliga hjärnan räckte inte till för att lagra all information.

De digitala läromedel som finns i dag är inte jämförbara med tryckta medier. Många hävdar säkert motsatsen, men jag tror det är nödvändigt att vi inte släpper läroböckerna helt så länge som de digitala läromedlen är lightversioner av de tryckta. Våra barn är intelligenta. Majoriteten ska inte ha förenklade läromedel och de ska inte ha förkortade texter. Våra unga ska i stället lära sig mängder av ord och begrepp samt allehanda synonymer som kopplas till faktakunskaper i våra skolämnen. Vi ska inte vara rädda för kunskap, och skolan måste ta sitt kompensatoriska uppdrag på allvar och ge alla elever läs- och skrivförmåga. Elever med dyslexi ska självklart få hjälpmedel som kan kompensera den funktionsnedsättningen, men även dessa elever ska träna läsning, i mängder.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Anna-Karin Grahn

Krönikör och rektor i Lycksele

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev