Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

tisdag11.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

SD på spaning efter den tid som flytt

Vad jagar egentligen de högerkrafter som nu vunnit framgång i EU-valet? Och är det en omöjlig jakt på en svunnen tid som aldrig mer kommer tillbaka?

Publicerad: 6 juni 2014, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Politik

Ett av mänsklighetens grundbehov tycks vara föreställningen om en kommande katastrof. En liten och tydlig fråga som illustrerar undergångsbehovet är diskussionerna om språkets förfall. Språkvetare ser förändring som något oundvikligt. Andra brukar vara övertygade om att språket hotas av utarmning. I förhållande till vad? Det är lite som att be en sverigedemokrat definiera vilket år Sverige senast var svenskt på riktigt.

Professorn i svenska Lars-Gunnar Larsson, känd från radioprogrammet Språket, har utrett saken och kommit fram till att ”tidpunkten för syndafallet växlar, men brukar sammanfalla med den tid då den som framför teorin själv var i tjugoårsåldern”.

Sedan jag läste det i Lars Melins bok Vett och etikett i språket har jag bättre förstått klagomål på alla samhällsområden. Det är klart att livet i en viss mening var bättre i tjugoårsåldern. Då låg alla möjligheter öppna: ”Mitt liv ska bli bättre men runt omkring ska ingenting förändras.”

Lars Melin berättar om språktester från 1940-talet och 1970-talet. 70-talseleverna läste bättre och hade större ordförråd, men 40-talseleverna var överlägset skickliga på att skriva. ”Exempelvis har stavfelen ökat med inte mindre än 37 procent under de trettio åren.” Det konstaterades alltså redan på 70-talet!

Frågan är hur mycket stavfelen kan öka innan språket är helt upplöst. Alla verkar ju överens om att eleverna oavbrutet blir sämre på stavning. Några får trots allt fortfarande ihop ord. Unga som skriver bra skriver i dag bättre än någonsin.

Lars Melin gör en intressant jämförelse mellan ”medelmåttiga” texter av två vanliga 19-åringar, en beväring från 1940-talet och en gymnasist från 1980-talet. Tävlingen delas i tre ”grenar” och det hela slutar oavgjort. Beväringen skrev mer korrekt, men innehållet var mindre varierat. Gymnasisternas vardag ”ger dem ett större och abstraktare ordförråd”.

Slutsatsen blir att det är omöjligt att jämföra språk från en svunnen tid med dagens, eftersom förutsättningarna är så olika. Den sammanfattande frasen inger än en gång känslan att jag fått en förklaring till allt, inklusive Sverigedemokraternas framgång i EU-valet: ”Om man menar att det skrevs bättre förr så menar man att man sätter en annan tids stilideal högre än vår tids.”

Det ”omoderna” i de gamla stilidealen har blivit en politisk högerrörelse i hela Europa. I Danmark fick Dansk Folkepartis förstanamn, Morten Messerschmidt, 465 000 röster; den högsta siffran en dansk kandidat någonsin fått. Han är ”intelligent, underhållande och ’omodern’ på samma gång”, skriver danska Børsens debattredaktör Christopher Arzouni i Dagens Industri (28/5).

Om man menar att den blekrosa hudfärg som dominerade min barndom på 50-talet kännetecknar ett idealsamhälle sätter man en annan tids ideal högre än samtidens. Men samtiden vinner också i politiken! De sammanlagda framgångarna för Feministiskt initiativ och Miljöpartiet blev till och med i Skåne lika stora som de bakåtsträvande nationalisternas, ibland till och med större.

Det är lite som att be en sverige­demokrat definiera vilket år Sverige senast var svenskt på riktigt.

Åsa Moberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Politik

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev