Samhället förlorar när app-ekonomin skor sig

Den positiva laddningen i ordet ”entreprenörskap” kommer sig av tanken att ekonomisk framgång för en skicklig företagare också innebär tillväxt för samhället som helhet. Alla vinner. I verkligheten existerar starka drivkrafter också att göra sig själv rikare på andras bekostnad. Inte minst genom att försöka undvika kostsamma regleringar.

Om företag kan tjäna stora pengar på att betala lägre löner eller mindre skatt, kommer många att ägna sin kreativa förmåga åt att hitta kryphålen som gör det möjligt, snarare än åt att ta fram affärsidéer som är mer produktiva för samhället som helhet. Det leder till en mindre välfungerande samhällsekonomi.

Den så kallade plattformsekonomin präglas en hel del av just detta beteende. Alla gillar innovationer, men hur många av de här företagen är verkligt innovativa vad gäller själva tjänsten? Det handlar snarare om att vara kreativ i hur arbetstagarnas ställning kan försämras.

Typexemplet är Uber. Det har varit helt centralt för affärsidén att undvika arbetsgivaransvar och andra regler som gäller för traditionella taxiföretag. Att de som kör för Uber inte ska vara anställda, utan uppdragstagare, är inget som i sig har med modern teknologi att göra. Idén att göra vinst genom att spara på dem som utför arbetet är lika gammal som själva lönearbetet. Och det fungerar: det finns återkommande rapporter från USA om förare som tjänar under minimilön.

Mönstret går igen på fler ställen. När journalisten Erik Wisterberg 2017 tog jobb för Uber Eats, som erbjuder hemkörning av restaurangmat, tjänade han 39 kronor i timmen. Nyss rapporterade Elina Pahnke att hennes jakt på elsparkcyklar gav henne 80 kronor på en kväll. Detta trots att arbetsuppgiften – att varje kväll samla in cyklar för att ladda dem, och sedan tidigt på morgonen placera ut dem igen – är central för hela företagsidén.

Företagen tjänar dock inte bara pengar på usla anställningsvillkor och löner. Kostnaderna bärs av många fler. Elsparkcyklarna hamnar i vattendrag och riskerar miljön, de skräpar ned och försvårar framkomligheten för synskadade och är därtill direkt klimatskadliga på grund av sin korta livslängd.

Ytterligare en variant är att smita från skatten. Inte heller detta är en ny och originell idé, men tekniken har gjort det lättare. Uber har krävts på miljonbelopp i utebliven skatt och upprepade granskningar pekar mot fortsatt fusk med taxameter och kvitton. Skatteverket har sedan ett antal år extra uppsikt över uthyrning av bostäder via Airbnb, eftersom de som hyr ut ofta ”glömmer” att betala skatt.

Det finns inget nytt och modernt i att tjäna pengar på att betala usla löner, skräpa ner i det offentliga rummet eller smita från skatten. Tekniken erbjuder nya möjligheter att göra det, men exemplet Uber visar samtidigt vad som är motmedlet. I Sverige fick den del av Uber där privatpersoner tog taxiuppdrag läggas ned, efter att hovrätten slog fast att det krävs taxiförarlegitimation för att få köra mot betalning.

Med tydliggjord eller uppdaterad lagstiftning kan även den nya app-ekonomin så småningom bli mer produktiv.

Marika Lindgren Åsbrink, utredare på LO och socialdemokratisk författare