Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

tisdag11.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Samarbete lite hur som helst bäddar för extremism

I Österrike gjorde de konservativa och socialdemokraterna under många år upp sinsemellan om makten. Effekten blev att Jörg Haiders extrema högerparti växte fram som ett tredje starkt block. Nu riskerar detta att ske i de svenska kommunerna. \

Publicerad: 2 mars 2016, 06:01

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

FörtroendevaldaKommunvalKommuner

De politiska koalitionerna i de svenska kommunerna har blivit som en kaotisk mosaik. Det är omöjligt att urskilja något mönster.

I min hemkommun Flen styr Socialdemokraterna med Centern, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. I tre av grannkommunerna sitter Socialdemokraterna tillsammans med Moderaterna. I ytterligare en av Sörmlandskommunerna styr S tillsammans med V och MP. I landstinget regerar ytterligare en konstellation.

Efter valet 2014 ser det ut så här. I nästan alla delar av landet.

Jag har inget emot breda koalitioner. På många håll är de nödvändiga för att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande. Ofta bygger de på fungerande relationer mellan specifika politiker.

Men vad ska medborgarna tro?

Hur ska väljarna kunna ta ställning till olika alternativ i politiken när det till slut, efter hårda politiska debatter i valrörelsen, ändå blir lite hur som helst?

Jag tror att detta är en av de allra största utmaningarna för partierna inför nästa val. Att stärka sin lokala profil.

När koalitioner regerar är det nästan ofrånkomligt att de suddas ut. Det mest omtalade exemplet är väl Österrike. Där gjorde de konservativa och socialdemokraterna under många år upp sinsemellan om makten.

Den enda effekten var att medborgarna tappade förtroende för de båda och Jörg Haiders extrema högerparti växte fram som ett tredje starkt block i österrikisk politik. I valet 1999 fick det 28 procent av rösterna.

Nu riskerar detta att ske i de svenska kommunerna, som redan från början varit relativt befriade från ideologiska konflikter. Moderaternas val att göra Stockholm till ett skyltfönster för privatisering är ett undantag. Där har väljarna länge haft ett klart alternativ att ta ställning till.

I många andra kommuner är det mer oklart, och väljarnas svårigheter att bilda sig en egen uppfattning av de politiska alternativen förstärks av att massmedierna dragit ned på många av sina lokalredaktioner.

Jag har själv ganska god inblick i svensk politik, ändå har jag svårt att på rak arm uppge tre viktiga frågor för något av partierna när det gäller kommunpolitiken. Partierna uppfattar den helt enkelt som något lokalt. Något som varje ”kommunparti” ska ansvara för på egen hand.

Och i någon mening måste det förstås vara så. I ett demokratiskt samhälle måste lokala partiorganisationer kunna gå sin egen väg.

Men har inte medborgarna också rätt att veta vad som kännetecknar en socialdemokratisk, moderat eller för den delen grön politik i de svenska kommunerna, oberoende av i vilken kommun man råkar bo?

Detta blir en gigantisk utmaning.

På lokal nivå måste partierna bli mycket bättre på att profilera sig. Tala om för medborgarna vad just de vill göra med kommunen. Oberoende av vilka de för tillfället regerar med. På riksnivå måste de samordna sig bättre, och göra kommunpolitiken till en riksangelägenhet.

Alternativet?

Det vill jag inte ens tänka på.

Hur ska väljarna kunna ta ställning till olika alternativ i politiken när det till slut, efter hårda politiska debatter i valrörelsen, ändå blir lite hur som helst?

Jesper Bengtsson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev